Metamorfos

“Programmet är avslutat”, sa rösten, så högt och klart och oåterkalleligt att jag vaknade ur drömmen och satte mig käpprakt upp. Och ja, det stämde. Programmet var faktiskt avslutat. Borta. Tystnaden var öronbedövande. Ingen sorg, ingen deppighet, inget obehag, ingen … Continued

Avslut, ny början.

Slutet av det här året är starkt präglat av den sparvhöksslagne koltrasten i mitt tiny toalettrum (som just nu tjänstgör som voljär). Koltrasten trängde in i min något sömniga tillvaro samma dygn som SVT publicerade reportaget om mig och jag … Continued

Tala sin sanning

Det påstås inom allt fler kretsar att det är dags nu. Att tala sin sanning. Att bidra till väven med sin tråd. Att kliva in i kören och sjunga sin stämma. Inte för att norpa åt sig solostämman, inte för … Continued

Dimman lättar

Denna morgon staplar sig symboliken i mitt liv på det mest påtagligt uppenbara vis. Det är nästan klyschvarning :-). Morgonen är dimhöljd, men man anar solen som är på väg att luckra upp det gråvita täcket. Snart ser jag klart … Continued

Ord

Orden, överallt. Förklarande, resonerande, uppfordrande, argumenterande, tröstande, lockande, skrämmande ord. På nätet, i tidningar, på gatan, i mitt huvud. De väller fram, urskiljningslöst. Att famla efter ord i dessa pandemiska tider. Att försöka hitta något att klamra sig fast vid, … Continued

Byggpoesi

Varje dag skriver jag dagboksanteckningar, i datorn. Oftast är det ett enahanda malande om ingenting, minnesanteckningar som hjälper mig se den röda tråden i mitt liv. Ibland kan orden inte hejda sig, då strömmar det fram saker som sticker ut. … Continued

Paradoxen

posted in: AST, Blogg, Hjulhuset, Ställer om | 2

Har länge tänkt skriva ett inlägg igen. Uppdatera om byggprocessen, utvecklingsprocessen, livsprocessen. Men så fort jag nuddar tangenterna så tar det tvärstopp. Vad har jag ens att komma med? Har jag ens något att förmedla? För det känns inte längre … Continued