Vaknat

Tess och jag har varit i Göteborg hos Mirja, Anders och lilla Tuvahunden. Vi sov över två hela nätter och det var mysigt och härligt. Anledningen var att Björn Meyer hade konsert på AHAfestivalen på Chalmers. Han spelade solo, 1,5 timme i ett svep, låtar från sin solodebutalbum Provenance. Jag var hänförd. Älskar hans minimalistiska, lekfulla, professionella, hängivna, eftertänksamma samspel med elbasen.

Konserten levererade allt jag hoppats på, medan resten av utflykten inte riktigt blev den myllrande mingelhändelse jag tydligen hade tänkt mig. Tydligen sitter gamla föreställningar i. Allt man ska passa på att göra när man ändå har två hela dagar i stan….!

Jag hade tänkt: slinka in på IKEA och köpa adventsbelysning och en duk, hälsa på vännen Bengt på Marinskroten, tuta in till city och shoppa några snygga plagg, eller åtminstone ett par anständiga vinterskor, kanske hitta en bra secondhandaffär, höra av mig till ytterligare två personer för en fika, gå på några av AHAfestivalens workshops, läsa min bok, samt skriva en av mina uppgifter i distansskrivarkursen jag går för närvarande.

Men det sket sig redan på resan söderut när händerna vägrade svänga av mot IKEA, vare sig vid Torp eller Bäckebol, så jag fick ännu en gång komma ihåg att: jag är en person som inte ska klämma in hur många moment som helst i en utflykt. Att köra bilen, att hitta hem till Mirja utan GPS, att ta reda på spårvagnarnas riktning samt betalsystem (utan glasögon), att hitta rätt på Chalmersområdet, att mingla och lyssna på konserten, att umgås med Mirja och Anders och Tuva – det räckte mer än väl. Mer än så fick inte plats. Jo, jag hann faktiskt påbörja min skrivuppgift medan Mirja var iväg till sin utbildning några timmar. I övrigt slappnade jag av och njöt av att lyssna på vad kroppen sa till mig var vettigt och lagom. Och kände ingen besvikelse över att ”bara” orka detta. Tvärtom var jag glad att jag orkade det jag orkade.

Och med detta vill jag säga att jag ser med tillförsikt på framtiden. Nu när jag och kroppen har blivit ett team. Det kommer att funka. Det funkar redan.

Tuva och Tess hade väldigt roligt ihop. Så kul att de gillar varandra. Snön gjorde inte saken sämre 🙂

Mirja har åkt för att plugga några timmar. Jag tassar runt i lägenheten, gosar med hundarna och mår bra. Gillar min nya frisyr, känner mig väldigt hemma i det här faktiskt. 

Anders tyckte jag skulle få finaste påslakanet. Man kan inte annat än tacka och buga…. 🙂