I våras köpte jag en toalett på Blocket. Separett Villa 5000, begagnad, men den skulle vara i fint skick enligt säljaren, den fanns inom rimligt avstånd och kostade en 1000-lapp. Endast fläkten skulle behöva bytas, och det skulle vara enkelt.
Jag får erkänna att jag inte tyckte om toaletten från den dagen den hamnade i min ägo. Jag var nämligen inte på plats själv för att köpa den utan bad Mirja åka och titta på den åt mig. Tror jag var bortrest. Hon tog med sig Michael, de slog till, den såg fin ut. Men jag hade inte köpt om jag sett. Det var en äldre modell, klumpigare än Separetts nyare modeller. Och den var framförallt full med kalk-och urinavlagringar, det såg inte alls fräscht ut… Jag tappade lusten helt när jag såg den, så den har fått stå övergiven i trädgården. Ångrar mitt köp, men man får ju skylla sig själv när man inte tittar på varan själv liksom…
Månaderna gick, till slut insåg jag att jag inte kunde låta 1000kr gå till spillo, så jag tog in åbäket och började tvätta av den. Medan jag började ta hand om den stackars toaletten började intressant nog känslor av ömkan dyka upp. Och irritation. Stackars toa, hur har de behandlat dig. Och usch vilka typer som sa toan var ok. Beslutsamheten tog över, jag cyklade raskt och köpte en flaska Kalkosan och plockade isär allt till minsta molekyl, dränkte diverse delar i den kalklösande vätskan och skred till verket. Ska inte gå in på detaljerna, men det var inte helt mysigt att sanera någon annans toalettavlagringar… Framåt 20-tiden var toaletten dock som ny, skinande och fräsch i minsta vrå. Det enda jag inte lyckats fixa var fjädringen som skjuter tillbaka insynsskyddet över innehållet i toan, det vill inte stänga helt, så det måste jag återkomma till. Och den trasiga fläkten såklart. Det var ingen originalfläkt, det satt något hemmabygge i den, fastsilikonad med en svart sörja som ännu kletade av sig, hm… Har mailat företaget, få se om deras nuvarande modeller av fläktar kanske passar i den här toamodellen.
Jag kände mig stolt och tapper och envis och miljömedveten. Och toan är plötsligt inte lika ful i mina ögon längre. Utan värdefull. Kanske är det vad som händer när man vårdar och tar hand om något..? Nu håller jag tummarna för att den kommer pryda sin plats i hjulhuset när det blir dags.
Har ännu inte bestämt mig för om jag ska använda den medföljande ejektortanken. Man behöver ha tillgång till vattenslang med ett visst tryck för att det ska funka, och jag vet ju ännu inte var hjulhuset hamnar och om jag kommer ha tillgång till vattenslang. Dessutom osäker på hur bra det funkar vid minusgrader… Alternativet är att gräva en stenkista där urinen kan rinna ner. Nåväl. Framtiden får visa…
Lämna ett svar