Ibland kommer det bara ord. De liksom singlar ner som löv på hösten. Ibland hinner jag fånga dem. Idag till exempel:
”Att bli sårad, arg, irriterad eller otålig på andra är ett uttryck av maktlöshet. En omedveten känsla av oförmåga att förse sig själv med det man behöver. Man tror sig behöva få det från andra. Djupa inre behov, såsom till exempel att bli lyssnad på, tagen på allvar, respekterad och älskad.
Om man går omkring i livet med en grundläggande känsla av att inte ha fått (och inte få) de här behoven tillfredsställda, så riktas frustrationen mot omgivningen så fort tillfälle ges.
När någon är oartig, elak, klumpig eller sur. När någon är glad, framgångsrik eller högljudd. När någon inte håller avtal. När någon förolämpar. När någon bara är för mycket. När någon sviker förtroenden. Händelsen aktiverar en egen upplevd brist, en inre längtan. Smärta stiger till ytan, kräver att få uttryckas. Man tror det är den andres ”fel”. Så är spiralen igång.
Eller så skapas det ett medvetande inför det som sker inuti en själv. Då kan det hända att andra reaktioner uppstår. Förvåning, nyfikenhet, till och med medkänsla kan plötsligt visa sig. Kanske både gentemot en själv och den andre. I det utrymmet är man inte längre ett maktlöst offer för omständigheterna. ”
Lämna ett svar