Och plötsligt tog utvecklingen ännu ett skutt framåt med mig. Jag som älskar att tvivla och tveka och räkna och fundera och fantisera. Istället för att bara göra. Men nu var det som det var. De som säljer underreden hade en leverans på gång, eventuellt kunde de klämma in ytterligare ett exemplar, om jag bestämde mig bums. Om inte så fick jag vänta till nästa tillfälle – tidigast hösten. Så det fanns liksom ingen tid att tveka. Så om en månad har mitt underrede manifesterat sig och då ska väl bygget komma igång… Åhej! Verkligheten är här!
Just nu råder tunnelseende i mitt system, på grund av denna adrenalinhöjande handling. Så jag blev tvungen att fly ut i skärgården, till magiska återhämtningsön, och ägna mig några timmar åt helt vanligt kroppsarbete. Tugga sönder sly med kvisttuggen, rätt avslappnande faktiskt att se grenar och kvistar malas sönder i kvarnen. Men nu tog orken slut, sitter nu och njuter framför brasan och dricker te.
Imorgon ännu en storstädning, på fredag möte med min arbetsgivare och på lördag och söndag visning av lägenheten. Häpp!
Lämna ett svar