Mellan regnskurarna

Vi hann! Ha!

En dags uppehåll spådde SMHI – i övrigt regnar det ju konstant den här hösten – och vi hade laddat inför denna dag, stod redo med yttertakspapp och asfaltsklister, pålästa och ivriga. Nåja, jag i alla fall…. Taket var plaskblött och jag var orolig att det inte skulle hinna torka upp i tid, och redan kunde jag ana de mörka molnen i sydväst som skulle komma med nya skurar. Inte tid att grubbla över smådetaljer, inte tid att fika, gå på toa eller gå med hundarna. Vi jobbade non-stop från kl 10 när solen hade torkat bort blötan från underlagspappen, och fram till regnet återvände vid 16-tiden. Sista våden var inte spikad ännu, och den sista sträckan asfaltsklister var inte på plats ännu, men med varmlufstpistolen som vapen fick jag regndropparna att dunsta och klistret att rinna och nu sitter ytpappen där den ska. Det blev kanske inte helt exakt eller helt snyggt, men jag gissar att det håller. Och vi hann inte med att montera plåtarna eller vindskivorna, men det går ju hur som helst att fixa i regn 🙂

Jag slog mig på tummen med hammaren medan jag spikade fast takfotsplåten, så tummen är blå nu. Lärde mig att pappspik inte gärna tar sig genom två lager plåt. Himmel vad ont det gjorde. Tummen protesterade högljutt när jag fortsatte spika, den kände sig ytterst obekväm i sitt högst utsatta läge, men jag bedyrade att jag inte skulle göra om fadäsen och till slut slappande den av en smula, och det gick ju bra. Men den är grinig ännu. Jag får jobba på att bygga upp tilliten mellan oss igen 🙂