Strandstädat på en ö som tar emot ofattbart mycket plast från havet.
Mest i Sverige.
Långeskär är format som ett stort ”L”, och fångar upp plasten mycket effektivt. Ön ligger utanför Havstenssund.
Plast och annat skräp från många, många år ligger här.
Plasten har noggrant blandats med tång, ved, snäckor och sand under åren och stormarna som kommit och gått.
Strandnyponbuskarna gör vad de kan för att förhindra plasten från att hamna på våra gator och i våra trädgårdar.
Lagret är metertjock på sina ställen. Plasten har vittrat sönder. När man tar tag i en bit som är hel, så smulas den sönder mellan fingrarna i samma stund.
Vår skärgård är hjärtknipande vacker… Det är också hjärtknipande att veta att endast 20% av all plast som hamnat i havet sedan hamnar på våra stränder och klippor. Resten av plasten är kvar därute i det djupa blå.
Flaskor, dunkar, tops(plastpinnar), handskar, påsar, nät, däck, lådor, askar, clips, skedar, korkar, silar, leksaker, chipspåsar, tross, gummidetaljer, olja, fett, frigolit, skor, flöten, linor, askar, kanyler….
Och mycket mer.
Idag var vi tre personer som städade.
Just det ja, presentsnören också. Jättemycket presentsnören. Och ballonger. Trasiga, alltså.
Alla bäckar små. Vi kan inte få bort allt. Inte utan att dammsuga hela kusten. Och haven.
Men vi kanske kan hjälpas åt att förmå mänskligheten att sluta slänga plast i naturen?
Allihop? Från att städa undan minsta lilla ballongslamsa efter barnkalaset till att förmå de stora aktörerna att sköta sig?
H
Tidigare mest estetiskt problem. Men nu med ökad kunskap om mikroplaster i havet börjar det äntligen hända saker.
Kanske…
Chris Jordans sorgliga bilder från Midway kan man ju bli riktigt deppig av…
http://chrisjordan.com/gallery/midway/#CF000313%2018×24
Bra jobbat i alla fall!