Munin skulle lyftas upp ur vattnet idag, för båten har ju ej bottenmålats och Jan L har nu tid att hjälpa mig igång med det.
När jag promenerade hemifrån, utan regnjacka eftersom SMHI-appen tydligt påstod att det skulle vara växlande molnighet och inte regn, började det regna. Mycket. Jag gick därför till Michael för att torka och dricka kaffe.
Så skulle han på arbetsutskottsmöte och vädret hade anpassat sig till prognosen så jag gick till båten och förberedde avmastningen genom att lossa alla spännsnören på stagen och knyta dem så det skulle gå snabbt att lossa senare. Jag pumpade sedan ut allt regnvatten med den sämsta men dyraste handdrivna plastlänspump världen skådat och fann mig plötslig drabbad av ryggskott. Kunde ännu röra mig men fy tusan så ont det gjorde. Har haft lite ont i ryggen ett tag men nu är det rejält kört.
Ringde efter hjälp och hade tur – Richard råkade vara i närheten och kom till undsättning. Jag kravlade mig ur båten och så fick jag skjuts hem till värktabletter och ryggsalva. Han lagade lunch åt mig och även om smärtan inte gav med sig kände jag mig tillräckligt stärkt för att våga mig på projekt båtlyft. Vi körde ner till hamnen igen.
Jan L skulle komma runt halv tre och vi var i god tid. Jag kravlade mig ner i båten igen och plötsligt rasade masten. Den brakade snett föröver och landade en hårsmån från grannbåten; med toppen på bryggan. Kände mig gränslöst dum som uppenbarligen knutit en fjantknop tidigare. Och överlycklig att ingen och inget blev skadad.
Lång historia kort: efter en del krångel och tack vare mycket hjälp hamnade båten där den skulle, hos Jan L. Meningen är att han ska hjälpa till att rita vattenlinjen och sedan ska jag bottenmåla imorgon.
Men jag tror min rygg har helt andra planer.
Fy så ont jag har…. Ryggskott är inte kul!
Lämna ett svar