Det var märkligt men den första veckan som jag sov på min nya madrass i mitt nya hem, så var stressnivån hög. Jag njöt inte alls faktiskt, utan kände mig tvärtom ledsen, rädd, uppgiven och rätt deppig. Och undrade varför. För jag hade ju äntligen passerat en så efterlängtad och stor milstolpe: att äntligen få flytta in, även om stugan inte är helt klar ännu.
Nu några veckor senare så faller allt på plats. Jo, all förändring, även efterlängtad förändring, skapar alltid stress i den kroppen jag råkade få det här livet. Den reagerar alltid så, och varje gång blir jag lika besviken och förvånad, men för varje gång går det lite snabbare att minnas att detta mönster är en del av att vara jag. Det är ok. Så jag passade på att gråta, deppa, sura, gnälla och hata livet i några dagar. Sedan började kroppen vänja sig vid det nya, och nu – halleluja – börjar hemtrevnad, lycka, och tacksamhet infinna sig. Vi är i fas igen.
En annan möjlig förklaring är att jag har köpt mig en splitter ny möbel. Faktiskt. Jag som måste, borde, tänkte vända på varje slant och nöja mig med begagnade prylar rakt igenom. Men något bättre begagnat klaffbord dök inte upp på säljsajterna och till slut iddes jag inte vänta längre utan slog till på ett helt nytt bord i björk från ikea. Och himmelskap så löjligt nöjd jag är…! Det där bordet symboliserar nu hela mitt nya liv. Stadigt, praktiskt, vackert och prisvärt. Sitter vi det just nu och skriver. I total harmoni.
Kanhända beror det goda humöret inte på det nya bordet, utan på att våren visar sig från sin bästa sida. Nu har strandstädningen kommit igång, vilken ynnest sådana här dagar! Vi försöker alltid hitta en vik där det är hyfsat med lä för vinden. Matsäcken är extra välfylld och god nuförtiden (jag har köpt en mat-termos också!). Jag är glad, och nöjd. Solsken i blick och rosor på kind.
Eller så bidrar min facebookpaus till välmåendet. Jag insåg nämligen plötsligt att jag var rädd. Inte för coronaviruset i sig, utan för allt det för med sig för människor, länder, ekonomi och framtid. Så mycket som är osäkert just nu, och som den informationsknarkare jag är så kunde jag inte riktigt sluta läsa alla artiklar som kom i kölvattnet av virusrapporteringen. Och plötsligt satt jag där med en klump i magen. Tänk om det blir matbrist? Tänk om någon jag älskar dör? Tänk om det blir krig? Tänk om maktens män passar på och skapar övervakningssamhället nu i allt fler länder, för i vissa länder är det ju redan ett faktum? Tänk om rädsla och dumhet är det verkliga viruset? Tänk om det blir vår död? När man är rädd är man inte kreativ, dessutom sänks immunförsvaret. Det var enkelt att bestämma sig. Det känns som en lättnad. Jag lägger fortfarande ut bilder på instagram och de hamnar därmed också på fb. Och blogginläggen kommer också läggas ut på fb. Men jag själv hänger inte där längre. På obestämd tid. Sköööönt!
Och snart hägrar den första brasan! Brandskyddssivorna är nu fastlimmade och putsade en första gång. Det ser helt ok ut, även om det var ett fasligt amatörkladdande innan jag kom på hur man använder verktygen rätt. När poletten väl trillade ner så putsade jag den sista ytan, sidostycket, lätt som en dans. Det behövs ett lager puts till, men i stort sett börjar det närma sig den stora utmaningen: att beställa och sedan montera skorstenen, vilket betyder att göra hål i taket. Så galet läskigt!! Men jag längtar efter att elda min första brasa så det värker i hjärtat, så på något sätt är jag sammanbitet målmedveten nu. Det är ju perfekt väder nu, sol och torrt i minst en vecka till, jag vill passa på. Det bara måste bli klart snart!
Ett litet smolk på min ljusa himmel finns dock: min gasolspis. Den köptes från ett nätföretag, E-grillen, och spisen är tillverkad av Sunwind. Den kom snabbt och var billig. Men tydligen för billig för spisen är sned och vind och tycks vara ihopmonterad på en måndag efter en synnerligen vild helg. Det är så snett så man undrar om montören hade ögon att se med. Jag har kontakt med återförsäljaren, skickat bilder och beskrivit ärendet, men deras svar blev ”så trevligt att ni hört av er, vi kontaktar vår leverantör och återkommer så fort vi hör något”. Tjena. Jag behöver en spis nu, för det börjar bli rejält tjatigt att äta rostade mackor, pulversoppa och ägg kokta i vattenkokaren.
Nu hoppas jag att få plåster på såren, ett tillgodokvitto eller något annat som ställer deras blunder tillrätta.
Nu drar det ihop sig, jag måste hitta mark att ställa stugan på. Jag satte duktigt ut en annons i annonsbladet Veckovis, men lyckades skriva fel mobilnummer. En nia istället för en nolla. Suck. Får ge mig ut på markletarturné med cykel och lappar med bild på stugan och knacka på hos folk, kanske får jag napp någonstans.
Allt ordnar sig nog. Just nu är jag faktiskt helt lugn. Det har ju helt uppenbart ordnat sig hittills!
Lämna ett svar