En klok väninna sa till mig: Gråt du bara. Och sedan – gneta, gneta,gneta! Jo, hon har rätt. Hon vet. Har själv byggt sig sitt hus med sina alldeles egna mycket kompetenta händer. Henne lyssnar jag på. Så jag gnetar vidare. Och beskåda miraklet: sakta växer mitt hem fram, spik för spik, skruv för skruv, tår för tår. Detta är ingen dans på rosor, men tamejfan om jag inte håller på och bygger mig ett hem, trots allt gnäll 🙂
Lämna ett svar