Min kropp bråkar med mig. Ont, ont.
I ryggen, i handlederna, i äggstockarna.
Trött, trött.
Orken tryter.
Okej då, jag vilar.
Men jag fortsätter gneta framåt.
Båtarna ska upp ur vattnet.
Bilen ska tvättas.
Vänner ska träffas.
Livet ska levas.
Inte en zombievinter till, tack.
Inte en eremitvinter till.
Skitsjukdom, som begränsar mig så ofta.
Som får mig att känna mig värdelös.
Det får räcka nu.
Oavsett hur jobbigt det är.
Livet vinner.
Om och om igen.
Aldrig ge upp.
Lämna ett svar