bygga tiny house på hjul – de Bruin insight out

Tiny erfarenheter kring inomhusklimat

Kim de Bruin — Thu, 18 Mar 2021 07:40:24 +0000

Okej, nu har jag snart bott i hjulhuset ett helt år. Dags att rapportera om hur det känns. För det KÄNNS :-). Det som helt klart sticker ut mest är hur nära ute känns inne när man bor tiny. Inte så konstigt kanske. Liten boyta och förhållandevis tunna väggar gör så att huset inte lagrar någon temperatur särskilt länge.

Sommartid blev det fort alldeles för varmt inomhus. Jag lärde mig snabbt dra för gardinerna för att motverka växthuskänslan, men det räckte ändå inte. Det blev lätt över 30 gr uppe på loftet. Jag är väldigt glad jag valde att sätta in två öppningsbara fönster på sovloftet, på så vis blev det i alla fall lite sval nattluft som kunde fläkta igenom. Men det räckte inte riktigt så jag kröp till korset och köpte en eldriven fläkt också. På så vis blev de varmaste nätterna drägliga. En tanke inför nästa sommar är att skaffa markiser för de fönster som vetter mot söder, alternativt att spänna upp en skuggande markisväv eller ett gammalt segel utanför. Om jag kommer så långt som att bygga en altan på den sidan vill säga. Vilket i sin tur beror på om jag hittar min permanenta plats (det kanske har lossnat på den punkten, jag återkommer om det i ett inlägg längre fram). Men även med en stor markis kommer inte problemet vara löst; hela huskroppen blir ju snabbt varm i gassande sommarsol, så jag kommer nog inte ifrån nattfläkten.

Väggar mot syd, sydväst. Stora fönster, vilket fångar mycket sol, mycket värme.

Hösten var trivsam, jag började elda så smått i kaminen så fort den var installerad. Lärde mig raskt hur snabbt det går att tända och hur snabbt det blir bastu inomhus. Det tar en kvart från kyliga 11-15 grader till gräsliga 30 grader. Efter hand lärde jag mig elda lagom, och hålla liv i elden lite lagom, och jag lärde mig hur många timmar huset håller dräglig värme inomhus innan det är dags att tända på nytt. Jag lärde mig var begreppet ”kaffeved” kommer från. Det är såklart de tunna stickorna man eldar med litegrann när man bara vill koka upp kaffevatten men inte få bastu inne

När kylan slog till i februari räckte det inte med enbart vedeldning, det blev svinkallt inomhus framåt småtimmarna. Jag hade ingen lust att sätta väckarklockan för att elda nattetid, så jag skaffade mig ett oljefyllt element. För att spara så mycket pengar och tid som möjligt experimenterade jag med att alternera och kombinera vedeldning och eluppvärmning.

Experimentets slutsats så här långt är att det blir lagom balans om elementet är inställt på låg värme vilket gör att det går igång enbart nattetid. Morgontemperaturen är då ca 12-15 gr när jag vaknar. Då tänder jag en brasa och det blir snabbt mysigt så jag kan njuta av morgonteet framför brasan. Under dagens lopp eldar jag med ca 4-10 värmeloggs (beroende på hur kallt det är ute), varav den sista laddningen sker ungefär mellan 21-22. Det är lite kruxigt, för om jag lägger på precis innan jag lägger mig så blir det för varmt på loftet, upp emot 28 gr. Ofta somnar jag faktiskt med öppna loftfönster, och den kalla nattluften väcker mig några timmar senare för att stänga dem

Den kallaste perioden hängde jag draperier för fönstren (Har inte satt upp gardiner. Än…) Men det resulterade i följande:

…TJOCKT med is på insidan av det största fönstret, som, är jag rädd, inte är särskilt bra… Så går det när man handlar begagnat. Önskar så här i efterhand att jag hade köpt nya fönster, eller åtminstone bättre begagnat. Men snyggt är det ändå

När jag inte är hemma håller elementet 10-14 gr, vilket tycks funka bra fastän det inte eldas i kaminen då. Det har förvånat mig lite, då jag har uppfattat det som att elementet egentligen är lite för klent. Jag gissar att det kan bero på solens instrålning genom fönstren, det värmer också, trots frostgrader ute. Jag har heller inte varit borta långa perioder i sträck, så jag är inte helt säker. Kanhända är elementet, ett billigt variant med digital termostat och digital display, inte det mest pålitliga och kanske slår det på och av lite som det vill, oavsett vilken temperatur jag anger.

Vid några tillfällen provade jag att enbart värma med elementet, elförbrukningen fördubblades då, men inte trevnaden, för jag saknade den goa värmen som kommer från kaminen. Kölden utanför när det var som kallast (ca 12-17 minusgrader) trängde verkligen in genom väggarna och även om inomhustemperaturen visade 20 gr så kändes det mycket kallare pga att väggar och golv strålade kyla. Kaminens värme jagar effektivt bort kölden ur väggarna

Temperaturen en kall och tidig morgon, nere vid golvet. Uppe på loftet visade mätaren 18,7 gr och luftfuktighet endast 24.
Så mycket skiljer det sig mellan golv och loft.

För att hålla koll på elförbrukningen har jag installerat en elmätare. Under den kallaste månaden gick det åt ca 9 kWh per dygn, inklusive hushållsel (kylskåp med frysfack och belysning och dator). Åtgången på värmeloggs under samma period var i snitt 7 st/per dag. En värmelogg ger 4 kWh värmeeffekt, så det blir 28 kWh per dygn.

Jag betalar 1,60kr per kWh el till Michael, enligt överenskommelse. Värmeloggsen kostar 2,75kr/st (99kr för tre paket på Granngården). Så den kallaste månaden gick det åt ca 35kr/dygn i uppvärmning. Men redan nu, när utomhustemperaturen ligger runt 0-strecket, har elförbrukningen minskat till ca 6kWh per dag.

Sammanfattningsvis känner jag mig rätt nöjd med erfarenheterna så här långt. Det går ju rätt bra, men jag vill verkligen poängtera för er som går i planeringstankar att bygga eller skaffa ett tinyhouse på hjul att det här med att förhålla sig till inomhusklimatet kräver ett helt annat engagemang än att bo i villa eller lägenhet.

En lösning vore ju att bygga rejält tjocka väggar men då blir det smalt och trångt inomhus. Och frågan är om det skulle göra större skillnad då huset är så litet att det saknas massa som kan lagra värme/kyla.

Så ta med detta i beräkningen, ni som planerar

Lite om skalets konstruktion inifrån och ut:

Väggar: Liggande panel 12 mm, iCell cellulosaisolering i skivor (45mm stående + 70mm liggande), plywoodskivor 12 mm, luftspalt 25 mm, ytterpanel liggande 22mm.

Tak: Väggplywood 12 mm, ångbroms, iCell 170mm+45mm, vindpapp, luftspalt 30mm, råspont, 2 lager takpapp.

Golv: furugolv 28mm, lump-papp, iCell 170mm, oljebehandlad masonit.

Målet skymtar

Kim de Bruin — Fri, 31 Jan 2020 08:03:01 +0000

Fönstersmygarna sitter på plats. Sedan när det därmed skulle vara dags att lägga golv, fick jag istället ett ruggigt besvärligt bakslag som kostade mig två veckors extrajobb.

Såhär var det:

Min dubbelaltandörr har varit en bekymmersam historia från början (handla inte från Fönstermax/Polarfönster!), det läcker in genom dörrspringan, plastpluppen i tröskelhålet för spanjolettpinnen var trasig pga att dörrbladen satt för långt ner i dörrkarmen, och dessutom har ena dörrbladet slagit sig. Handtaget är supersnett så låsvredet gnager mot dörrlisten på insidan, osv, osv… Ett av resultaten av denna uppräckning var att jag hade upptäckt vatten i isoleringen under tröskeln. Jag drog slutsatsen att det sipprat in genom det spruckna plastpluppshålet. Och jag kan berätta att vatten i cellulosaisolering inte är en rolig historia för det som helt naturligt händer är att pappret ju liksom fungerar som en gigantisk svamp – det suger vatten. Tröskeln bågnade och så det var hur svårt som helst att dra ut den plaskvåta isoleringen, som ju hade svällt.

Är här i färd med att dra loss drevisolering från undersidan och en bit upp på sidorna. Jag bröt också bort listen med vit silikon på. Michael hade fäst tröskelplåten på den, men jag drog slutsatsen att vatten hade krupit in även där.

Allt detta gjorde att jag hade hökögon på dörren, och medan jag snickrade med annat grubblade jag över hur jag skulle åtgärda problemet på ett helt fungerande och säkert sätt, en gång för alla. Man vill ju inte oroa sig för något liknande när väl golvet och fönsterfoder på utsidan sitter på plats. Jag kände lite nu och då på drevisoleringen som ännu satt i sidorna runt karmen, från insidan, ifall den var fuktig men den kändes torr och fin.

Efter en särskilt regnig helg tog jag tag i det hela och började dra ut återstående drevisolering, för nu skulle fodret på plats både på ut- och insidan. Det visade sig vara plaskblött en bit in. Till och med ovanpå karmen var det plaskvått. Värmefläktens varma luftcirkulation hade torkat ut isoleringen på insidan så jag hade inte känt det, för det blöta satt längre in…. Nu slog paniken till. Herregud! Vatten måste ha kommit in från ovansidan, från sidorna…. ?! Och visst var det så. När jag lossat droppbrädan ovanpå dörren på utsidan besannades min värsta farhåga: det hade trängt in vatten bakom och runnit ner bakom panelbrädor osv. Varför då? Jo av den enkla anledningen att jag hade tänkt och gjort FEL, trots att jag hade fått goda råd, läst på om precis allt inom området och jag visste verkligen allt, och trodde jag hade tänkt i rätt banor. Det räcker alltså inte att tro eller veta. Man måste KUNNA sin sak för att göra rätt. Man måste ha erfarenhet. Vilket jag härmed fick…

Min lärdom lyder som följer:

När man fräser ut ett noggrant utmätt mycket tajt spår i panelen som droppbrädan ska tryckas in i, så är det viktigt att omedelbart efteråt antingen måla igen så skarvarna tätas, eller (om årstiden inte är rätt för att måla) använda fogmassa. Inte vänta till sen ”för att det nog inte är så farligt med lite regn”.
Bli aldrig för ivrig att dreva så noggrant att det innebär att du packar in cellulosaisolering till bredden i springorna ”bara för att det ska bli riktigt tätt”. Det ska vara en REJÄL luftspalt mellan drevet och yttersidan fönsterfoder och drevningen ska vara LUFTIG.
Använd aldrig cellulosaisolering att dreva med, bara för att ”jag har ju kvar så mycket isolering” och ”det är smart att hålla igen på utgifterna”. Använd lindrev eller, om du är sådan, glasullsdrevremsor.
Tejpa inte över drevningen med superbyggtejp i ett amatörmässigt försök att skydda det från eventuell inträngande fukt i väntan på att fönsterfoder ska hamna på plats. Fukt kommer in. Punkt. Ihärdiga regnstormar på tvären kan tränga in fukt upp till 20 cm i en trävägg (har jag fått höra i efterhand), så knepet är att se till att det kan torka ut igen snabbt och enkelt.
Fäst förresten aldrig superbyggtejp (superdyr och med superstarkt lim) om det på minsta sätt finns en risk att du måste ta bort den någon gång. Limmet är verkligen superstarkt. Det var helvetiskt jobbigt att få bort den och jag slutade till sist försöka, skar endast upp den med kniv. Fast det sved i ordningssinnet.

När jag nu insåg dessa saker, så blev den logiska slutsatsen att jag borde kolla hur övriga fönster mådde. Och det visade sig att köksfönstret, på samma sida som altandörrarna, hade drabbats av samma öde, med den skillnaden att där satt ju redan fönsterfodrena på plats, därför jag trodde ju det var lugnt. Men när jag väl tog bort de fönsterfodren så fick jag en tuff lärdom till:

Fukt som trängt in och inte kommer ut bildar svartmögel på virket med chockerande hastighet.

Tack och lov satt möglet ytligt, mellan ytterpanel och spikläkten som satt under fönstret. Det bröt jag således bort och penslade över rikligt med algstopp i flera omgångar. Även detta fönster åtgärdades, men sedan återstod övriga… Jag har alltså under dessa svidande tråkiga veckor ägnat mig åt att klättra upp och ner för stegar för att lossa fönsterfoder, ta bort supertejp, dra ut cellulosaisolering med en krökt spik, peta in lindrev istället, spruta fogmassa runtom droppbrädor och i springorna mellan ytterpanelens fasade kanter som ledde fukt in möt fönsterkarmarna. Och sedan sätta fast fönsterfodren igen. Noggrant, systematiskt.

Lite mysigt ändå att stå i solen och lära sig av sina misstag

Det positiva var att endast ett fönster till hade fått in regn under skalet (det största fönstret på kortsidan). Övriga fönster och entrédörren var i prima skick, där hade stormen inte piskat in regnet. Så där gick jobbet lite snabbare. Och som av en lycklig slump sammanföll detta arbete med nästan två veckors uppehåll, så jag hade väl någon högre makt som vakade över mig. Och som log i mjugg…

Nu har jag lärt mig en rejäl läxa och känner mig oändligt tacksam att jag upptäckte fadäsen redan i detta skede. Tänk om jag hade upptäckt det först om några år… Ryyys…

Lindrev från Bauhaus. Mycket trevligt material att arbeta med. Jag ångrar nästan att jag inte valde linisolering till hela huset. men det var ju en kostnadsfråga också…

Nåväl, förhoppningsvis är kapitlet fönsterfoder och drevning nu avklarat.

Under de senaste två, tre dagarna har jag lyckats få till ett hyfsat bra avloppssystem genom golvbjälkarna. Det var krångligt, svårt, och läskigt (för ännu sved mina misstag och jag är faktiskt himla rädd att göra fler misstag). Men jag får anse att det nog är klart. Kanske :-)!

Där hade jag räknat ut att golvbrunnen skulle sitta.

Men det visade sig inte vara fullt så enkelt när jag väl skulle ha allt på plats. Det blev en arbetsam process med tänka rätt, upptäcka att verkligheten inte höll med, mäta och justera, byta rördimensioner från 75mm till 50 mm, mäta på nytt och till slut få allt på plats. Nästan – för när jag skulle borra sista hålet ner genom understa lagret så hade jag glömt att underredets stålbalkar sticker in ca 2 cm innanför träbjälklaget längsmed yttersidan. Så då fick jag justera hela paketet en omgång till …

Men till slut så satt det!

Nu är det ”bara” några småsaker kvar: Lägga furugolv över hela bjälklaget och spånskiva i badrumsdelen. Sedan bygga förvaringsloft och sovloft, bygga badrumsväggar. Sedan bygga trappa och sätta dit diskbänk. Sedan. Kanske. Sedan är det kanske dags för en slags invigningsfest. Behöver också någonstans i processen måla fönstersmygar och behandla furugolvet med lut och olja.

Men summa summarum: jag börja skymta ett litet ljus i tunneln!

Sliten, trött, ängslig, envis, fläckvis en smula nöjd. Och lite stolt. Tror de där två sista känslorna ökar i omfång när jag väl kokar min första kopp te i mitt eget hus….