![\"\"](\"https:\/\/i0.wp.com\/www.bruin.se\/wp-content\/uploads\/2020\/12\/IMG_20201122_120821-scaled.jpg?ssl=1\")
<\/a><\/figure>\n\n\n\nMen jag orkar inte l\u00e4ngre. Jag blir alldeles f\u00f6r triggad av informationsfl\u00f6det, sanningsfl\u00f6det, \u00e5siktsfl\u00f6det. Yr i skallen och ledsen och f\u00f6rvirrad och uppgiven och arg, och jag orkar inte k\u00e4nna s\u00e5 l\u00e4ngre. Det snurrar f\u00f6r fort, jag beh\u00f6ver l\u00e5ngsamhet, stillhet och eftertanke. Jag beh\u00f6ver f\u00e5 k\u00e4nna, i lugn och ro, vad som \u00e4r sant f\u00f6r mig, vad som \u00e4r bra f\u00f6r mig. S\u00e5 det r\u00e4cker nu, faktiskt. Jag vill prata med mina krukv\u00e4xter och ge f\u00e5glarna fr\u00f6n och lyssna p\u00e5 musik, och dansa och sjunga och hj\u00e4lpa pappa och mamma nu n\u00e4r de \u00e4r gamla, g\u00e5 i skogen i skymningen och vid havet n\u00e4r det bl\u00e5ser, njuta av barnbarnen och g\u00e4rna ocks\u00e5 hinna lyssna p\u00e5 mina medm\u00e4nniskors \u00f6den. Jag vill vara en medm\u00e4nniska, en liten levande kugge i den levande v\u00e4rlden.<\/p>\n\n\n\n
Ja, men jag ville ju skriva? Och mina skrivna texter kan ju bidra med n\u00e5got? N\u00e5gon kan ju k\u00e4nna igen sig? Ja, kanske. Och jag har inte slutat skriva. Men jag vet inte om jag vill bli h\u00f6rd l\u00e4ngre, och kanske inte p\u00e5 den h\u00e4r digitala scenen. Den h\u00e4r kanalen. Min r\u00f6st drunknar bland alla miljarder r\u00f6ster, och jag orkar inte l\u00e4ngre anstr\u00e4nga mig, sl\u00e5ss med tekniken, f\u00f6r att bli h\u00f6rd. Framf\u00f6rallt orkar jag inte hamna intrasslad vid datorn eller mobilen varje g\u00e5ng jag vill dela n\u00e5got. F\u00f6r det kr\u00e4vs st\u00e4ndigt nya uppdateringar, godk\u00e4nnande av nya villkor, nya avgifter, nya kontrollsystem. Det \u00e4r s\u00e5 otroligt mycket att f\u00f6rh\u00e5lla sig till. Det tar s\u00e5 otroligt mycket tid…! <\/p>\n\n\n\n
Nu till exempel, jag skulle bara skriva det h\u00e4r spontant p\u00e5komna snabba inl\u00e4gget. Men fick \u00e4gna 25 minuter \u00e5t alla till\u00e4ggsuppdateringar f\u00f6r hemsidan innan jag kunde b\u00f6rja skriva. Bara f\u00f6r det var s\u00e5 l\u00e4nge sedan jag var inne senast.<\/p>\n\n\n\n
Eller nyss. Jag f\u00f6rs\u00f6kte f\u00f6r tredje g\u00e5ngen boka en tid via N\u00e4rh\u00e4lsans nya app. Men appen \u00e4r obegriplig, eller s\u00e5 \u00e4r min mobil inte kompatibel med deras app, vad vet jag. Hur som helst vid varje tidigare f\u00f6rs\u00f6k s\u00e5 gick n\u00e5got fel. Man hamnar i ett slags chattlimbo med n\u00e5gon dator som vill veta en massa men som inte fattar metaforer s\u00e5 man m\u00e5ste f\u00f6rs\u00f6ka t\u00e4nka som en robot n\u00e4r man svarar annars tar fr\u00e5gorna aldrig slut, sedan n\u00e4r man v\u00e4l kan boka en tid s\u00e5 \u00e4r risken stor att om man trycker p\u00e5 fel pil s\u00e5 slungas man tillbaka till ruta ett och f\u00e5r b\u00f6rja om fr\u00e5n b\u00f6rjan. Jag orkar inte, jag vill inte. Det \u00e4r inte v\u00e4rdigt. Jag vill prata med m\u00e4nniskor, med riktiga m\u00e4nniskor av k\u00f6tt och blod, med fel och brister och d\u00e5liga dagar. S\u00e5nt kan jag begripa, s\u00e5nt kan jag f\u00f6rh\u00e5lla mig till. Men inte obegripliga algoritmer, kr\u00e5ngliga sj\u00e4lvbetj\u00e4ningssystem som inte k\u00e4nner av vad jag beh\u00f6ver. De stj\u00e4l min tid. Fyfan vad tr\u00f6tt jag \u00e4r p\u00e5 detta.<\/p>\n\n\n\n
D\u00e4remot s\u00e5 kopplar jag upp mig mer och mer mot det andra n\u00e4tet. Ni vet, lite som i filmen Avatar. Naturens energi. Den \u00e4r p\u00e5 riktigt, den ger svar, den ger l\u00e4kning, den fyller mig med lycka. En liten f\u00e5gel p\u00e5 en gren, tusen daggmasksh\u00f6gar i gr\u00e4smattan, doften av mossa, livet som \u00e5tertar utrymmet i sm\u00e5b\u00e5tshamnen n\u00e4r inga sm\u00e5b\u00e5tar skuggar botten. De gamla st\u00e5tliga ekarna som erbjuder sin visdom, asparna som sprider livskraft och nyfikenhet. Att arbeta med kroppen, hantverk, matlagning, snickeri. Lavarnas tusen busiga f\u00e4rgskiftningar p\u00e5 graniten. Jorden jag vandrar p\u00e5, den vill jag umg\u00e5s med. Det riktiga livet.<\/p>\n\n\n\n
S\u00e5 jag \u00e4r inte f\u00f6rsvunnen. Jag bara \u00e5terv\u00e4nder till d\u00e4r jag h\u00f6r hemma. <\/p>\n\n\n\n
Vi f\u00e5r se om, och i s\u00e5 fall var mina skrivna ord vill finna sin v\u00e4g ut mot eventuella l\u00e4sare. Kanske blir det analogt. Brev eller pamflett eller bok. Ni vet, papper. N\u00e5got man kan ta i, spara eller elda upp. Ska fundera \u00f6ver det. K\u00e4nna efter. Men just nu: en v\u00e4lbeh\u00f6vlig paus fr\u00e5n den digitala v\u00e4rlden.<\/p>\n\n\n\n
Kom g\u00e4rna f\u00f6rbi och h\u00e4lsa p\u00e5, vi kan ta en promenad och s\u00e5 bjuder jag p\u00e5 fika, p\u00e5 mitt lyssnande \u00f6ra och raka samtal. Om vi \u00e4r inne kan vi ha tv\u00e4rdrag och h\u00e5lla s\u00e4kerhetsavst\u00e5nd f\u00f6r s\u00e4kerhets skull, f\u00f6r vi \u00e4r ju ”i dessa tider”. Men s\u00e5 l\u00e4nge vi kan se varandra i \u00f6gonen IRL och buga och tacka varandra aj\u00f6 f\u00f6r ett Riktigt M\u00f6te i tid och rum s\u00e5 beh\u00f6ver det inte vara ett hinder. Tv\u00e4rtom kanske vi kommer n\u00e4rmare varandra p\u00e5 det s\u00e4ttet? <\/p>\n\n\n\n
Take care <3 <\/p>\n\n\n\n Glider bort fr\u00e5n n\u00e4tet, mer och mer. Det \u00e4cklar mig. Konsumerar fortfarande en del p\u00e5 internet, kollar serier eller f\u00f6rs\u00f6ker h\u00e5lla mig uppdaterad inom vissa \u00e4mnen som intresserar mig. Men \u00e4ven om jag en faktaknarkare, s\u00e5 b\u00f6rjar min l\u00e4ngtan efter … Continued<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":3468,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_bbp_topic_count":0,"_bbp_reply_count":0,"_bbp_total_topic_count":0,"_bbp_total_reply_count":0,"_bbp_voice_count":0,"_bbp_anonymous_reply_count":0,"_bbp_topic_count_hidden":0,"_bbp_reply_count_hidden":0,"_bbp_forum_subforum_count":0,"_oct_exclude_from_cache":false,"kt_blocks_editor_width":"","jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[2881,2858,1062],"tags":[2885,2886,2887,1016,1241],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"https:\/\/i0.wp.com\/www.bruin.se\/wp-content\/uploads\/2020\/10\/IMG_20200929_162411.jpg?fit=2448%2C3264&ssl=1","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p7ETe6-Ui","jetpack-related-posts":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3490"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3490"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3490\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3494,"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/3490\/revisions\/3494"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/3468"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3490"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=3490"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=3490"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}<\/a><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"