Hemkommen fr\u00e5n Stockholm, d\u00e4r jag blivit s\u00e5 fint firad av mina barn, finner jag mig omtumlad och f\u00f6rundrad. M\u00e5nga intryck att bearbeta… Hur de blev s\u00e5 stora s\u00e5 snabbt, och vilken ynnest det \u00e4r att f\u00e5 njuta av deras existens. Jag \u00e4r otroligt lyckligt lottad.<\/p>\n
Och staden, som jag k\u00e4nner mig alltmer hemma i, fast\u00e4n jag ogillar st\u00e4der.<\/p>\n
I brevl\u00e5dan hemma v\u00e4ntar boken jag best\u00e4llt.\u00a0Konsten att fejka arabiska\u00a0<\/em>av Lina Liman. En kvinnas ber\u00e4ttelse om hur det \u00e4r f\u00e5 diagnosen Aspergers i vuxen \u00e5lder. Redan de f\u00f6rsta sidorna i boken f\u00e5r mig att gr\u00e5ta av igenk\u00e4nning. Vi \u00e4r inte lika, v\u00e5r historia \u00e4r inte likadan, men s\u00e5 m\u00e5nga av de exempel hon beskriver st\u00e4mmer in p\u00e5 mig…. Oj\u00e4mnheten. Den d\u00e4r st\u00e4ndiga vetskapen\u00a0livet igenom att jag inte f\u00f6rm\u00e5r vissa saker, fast\u00e4n jag precis VET hur jag borde g\u00f6ra. Att jag ibland f\u00f6rm\u00e5r fantastiska saker, saker som jag en andra\u00a0dagar inte ens kommer i n\u00e4rheten av. Och all den inre tveksamhet som detta skapar, eftersom jag sj\u00e4lv inte kan lita p\u00e5 n\u00e4r jag fungerar. Och \u00e4nd\u00e5 veta\u00a0att jag fungerar n\u00e4r ramarna \u00e4r tydliga. N\u00e4r det finns tider att passa, klara besked om vad som f\u00f6rv\u00e4ntas av mig i olika situationer. Men bara om det \u00e4r under avgr\u00e4nsade tidsperioder. F\u00f6r kr\u00e4ver ramarna f\u00f6r mycket, d\u00e5 b\u00f6rjar kroppen s\u00e4ga ifr\u00e5n, genom att min sensoriska \u00f6verk\u00e4nslighet sl\u00e5r \u00f6ver i diffusa sm\u00e4rtor som v\u00e5gor \u00f6ver klipporna…<\/p>\n Paradoxerna. Att orka mycket, fast jag inte orkar, f\u00f6r att sedan inte orka alls. F\u00f6r att sedan orka lite till. Resan till Stockholm \u00e4r ett tydligt exempel. Jag best\u00e4llde t\u00e5gbiljetterna fr\u00e5n G\u00f6teborg \u00e5t mig och Mirja d\u00e4rf\u00f6r att barnen och jag hade best\u00e4mt att vi skulle ses i huvudstaden. Val av helg\u00a0best\u00e4mdes utifr\u00e5n v\u00e5ra kalendrar. Avresetiderna avgjordes\u00a0utifr\u00e5n ekonomiska begr\u00e4nsningar. Jag visste hur l\u00e4nge jag skulle vara hemifr\u00e5n. Jag hade i present \u00f6nskat mig att slippa best\u00e4mma, ordna, leda flocken eller ta hand om of\u00f6rutsedda h\u00e4ndelser. Jag planerade endast packningen s\u00e5 att jag skulle k\u00e4nna mig trygg: hade med mig ljudreducerande h\u00f6rlurar, en bok, \u00f6ronproppar, god mats\u00e4ck.<\/p>\n Allt fl\u00f6t p\u00e5 enligt planen. Jag var beredd p\u00e5 att inte ha kontroll. Jag vilade i att inte ha kontroll. Fast\u00e4n jag i grunden blir orolig n\u00e4r jag inte har kontroll. F\u00f6r jag gillar inte \u00f6verraskningar. Hela l\u00f6rdagen vilade jag i deras planering, blev firad, omh\u00e4ndertagen, trakterad. Det var hur enkelt som helst att st\u00e5 i k\u00f6 utanf\u00f6r Stockholm Brunch Club i 40 minuter. Jag som hatar att st\u00e5 i k\u00f6. F\u00f6r det var inte mitt beslut, jag slapp grubbla\u00a0och kunde njuta av det som skedde. Solen sken p\u00e5 oss. Brunchen var gudomligt god. Det var roligt att f\u00e5 vara med om ”escape room”-aktiviteter; den f\u00f6rsta d\u00e4r vi skulle befria v\u00e4rlden fr\u00e5n ett farligt zombievirus, och den andra d\u00e4r vi skulle r\u00e5na en bank. B\u00e5da p\u00e5 tid, inl\u00e5sta i ett st\u00e4ngt rum, d\u00e4r vi skulle l\u00f6sa uppdragen tillsammans, med hj\u00e4lp av en uppsj\u00f6 kluriga koder, nycklar och skruvade tanken\u00f6tter. Jag som har sv\u00e5rt f\u00f6r grupparbeten… Det var roligt att \u00e4ta tapasmiddag och suga i sig tv\u00e5 hela glas vin p\u00e5 ett h\u00f6gljutt trendst\u00e4lle. Jag som har s\u00e5 sv\u00e5rt f\u00f6r h\u00f6gljudda st\u00e4llen. Det var hur l\u00e4tt som helst att vara glad, uppm\u00e4rksam och n\u00e4rvarande precis hela dagen, utan paus. F\u00f6r jag slapp v\u00e4lja eller best\u00e4mma. Jag slapp h\u00e5lla koll p\u00e5 tider, riktning och planering. Och jag visste det var bara n\u00e5gra dagar. V\u00e4l hemma igen kan jag vila.<\/p>\n Och den allra viktigaste faktorn: jag var tillsammans med mina barn, som \u00e4r de m\u00e4nniskor i livet jag k\u00e4nner mig som mest avsp\u00e4nd ihop med. De k\u00e4nner mig b\u00e4st av alla, jag beh\u00f6ver inte grubbla p\u00e5 nyanserna ihop med dem.<\/p>\n Resan hem var kr\u00e4vande\u00a0f\u00f6r det var varmt och Bl\u00e5 T\u00e5get, som har riktigt tjusiga, nostalgiska 60-talsvagnar, hade ingen AC, och ute var det 27 grader. Men \u00e4ven det gick. Vi satt mest tysta bredvid varandra, Mirja och jag. Lyssnade p\u00e5 musik i var sina lurar. Jag gled omkring i tillst\u00e5ndet mellan s\u00f6mn och vakenhet.<\/p>\n N\u00e4r vi hade tagit adj\u00f6 i G\u00f6teborg och jag till slut satt f\u00f6r mig sj\u00e4lv p\u00e5 Bohust\u00e5get norrut, s\u00e5 kom Den Stora Tr\u00f6ttheten. Jag kunde inte l\u00e4sa, inte titta ut genom f\u00f6nstret, orkade inte kommunicera\u00a0med n\u00e5gon. Det var bara att luta sig tillbaka med musiken i \u00f6ronen och blunda.<\/p>\n Idag \u00e4r jag ocks\u00e5 helt slut, men paradoxen \u00e4r att jag \u00e4nd\u00e5 orkar, f\u00f6r jag har\u00a0tider att passa: jag ska till dykcentret f\u00f6r att betala en grej, och h\u00e4mta Tammi hos Laila i Bullaren. Perfekt. Men sedan ska jag h\u00e5lla mig borta fr\u00e5n folk, f\u00f6r jag beh\u00f6ver mer \u00e5terh\u00e4mtningstid.<\/p>\n Paradoxen jag har att se i vit\u00f6gat \u00e4r att jag b\u00e5de \u00e4r kapabel och inte kapabel. Jag KAN organisera och fatta beslut, men inte alltid. Jag KAN h\u00e5lla ig\u00e5ng en hel dag i str\u00e4ck med sociala aktiviteter, men inte alltid. Jag KAN samarbeta, men inte alltid. Det g\u00e4ller nu att b\u00f6rja kartl\u00e4gga i vilka situationer jag fungerar, och hur ofta jag beh\u00f6ver \u00e5terh\u00e4mtningstid, samt vilka faktorer som p\u00e5verkar huruvida jag kan eller inte kan.<\/p>\n En tydlig faktor\u00a0\u00e4r att jag kan n\u00e4r jag \u00e4r ”tvungen”. Men s\u00e4llan n\u00e4r jag sj\u00e4lv m\u00e5ste s\u00e4tta ig\u00e5ng mig, till exempel planera in egna sysslor under en dag som inte \u00e4r schemalagd i f\u00f6rh\u00e5llande till andras f\u00f6rv\u00e4ntningar p\u00e5 mig.<\/p>\n N\u00e4r jag fortfarande trodde att jag ”bara” var utmattad, s\u00e5 s\u00e5g jag framf\u00f6r mig hur jag skulle orka mer och mer i takt med att energin \u00e5terv\u00e4nde. F\u00f6r att till slut orka vara ig\u00e5ng p\u00e5 heltid. Jobb eller inte, men hursomhelst hade jag visionen av en dagligen heltidsaktiv Kim. Nu vet jag att det inte kommer att bli riktigt s\u00e5. Det har aldrig riktigt varit s\u00e5, men jag har ju hela livet trott att jag skulle komma p\u00e5 knepet, bara jag k\u00e4mpade vidare, inte gav upp… Ju mer jag k\u00e4mpade f\u00f6r att g\u00f6ra r\u00e4tt, desto n\u00e4rmare utmattningen kom jag. Nu vet jag att min autismspektrumsida alltid kommer att finnas d\u00e4r. Sinnestintryck tar energi, sociala relationer tar energi, beslutsfattande och ig\u00e5ngs\u00e4ttande tar energi och nu har jag dessutom en utmattning med mig i bagaget.<\/p>\n Ska forts\u00e4tta l\u00e4sa boken nu… Forts\u00e4tta l\u00e4ra k\u00e4nna mig.<\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Hemkommen fr\u00e5n Stockholm, d\u00e4r jag blivit s\u00e5 fint firad av mina barn, finner jag mig omtumlad och f\u00f6rundrad. M\u00e5nga intryck att bearbeta… Hur de blev s\u00e5 stora s\u00e5 snabbt, och vilken ynnest det \u00e4r att f\u00e5 njuta av deras existens. … Continued<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":1560,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_bbp_topic_count":0,"_bbp_reply_count":0,"_bbp_total_topic_count":0,"_bbp_total_reply_count":0,"_bbp_voice_count":0,"_bbp_anonymous_reply_count":0,"_bbp_topic_count_hidden":0,"_bbp_reply_count_hidden":0,"_bbp_forum_subforum_count":0,"_oct_exclude_from_cache":false,"kt_blocks_editor_width":"","jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[870,2881,265],"tags":[],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"https:\/\/i0.wp.com\/www.bruin.se\/wp-content\/uploads\/2016\/11\/P1030256-2.jpg?fit=3525%2C2209&ssl=1","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p7ETe6-uk","jetpack-related-posts":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1880"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1880"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1880\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1906,"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1880\/revisions\/1906"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1560"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1880"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1880"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1880"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}