![\"\"](\"https:\/\/i0.wp.com\/www.bruin.se\/wp-content\/uploads\/2017\/02\/fullsizeoutput_e37.jpeg\")
<\/a><\/p>\nMen s\u00e5 blickar jag in\u00e5t, och ser bak\u00e5t i tiden. Vad har jag \u00e4gnat mig \u00e5t egentligen, under de h\u00e4r utmattnings\u00e5ren? N\u00e4r energin varit som bortbl\u00e5st? Jag har rest in\u00e5t, in i de djupaste skrymslena av min of\u00f6rm\u00e5ga. Jag blev ju helt enkelt tvungen\u00a0att slappna av och gilla l\u00e4get, eftersom kroppen inte kunde uppb\u00e5da energi till n\u00e5got annat. I b\u00f6rjan k\u00e4nde jag s\u00e5 otroligt mycket skam, skuld, ilska, \u00e5ngest och sorg. Och jag ville s\u00e5 f\u00f6rtvivlat g\u00e4rna bli frisk fort; jag blev besviken och arg p\u00e5 mig sj\u00e4lv f\u00f6r varje dag som jag endast f\u00f6rm\u00e5dde existera och inget annat. Men jag ins\u00e5g efterhand att den inst\u00e4llningen, ut\u00f6ver utmattningen, ocks\u00e5 slukade en massa energi som jag uppenbarligen inte hade, s\u00e5 jag fick b\u00f6rja leta strategier att sluta sk\u00e4mmas och vara arg p\u00e5 mig sj\u00e4lv.<\/p>\n
Ensamheten \u00e4r det som varit den jobbigaste och mest kraftfulla medicinen. Den, i kombination med en en tr\u00f6tthet s\u00e5 gigantisk att man inte orkar vare sig se p\u00e5 tv, lyssna p\u00e5 radio eller ta in n\u00e5got som helst stimuli fr\u00e5n omv\u00e4rlden, gjorde att jag bara kunde VARA. Sm\u00e4rtan, \u00e5ngesten och obehaget det\u00a0skapade, var paradoxalt nog samtidigt den enda v\u00e4gen mot inre acceptans. Jag valde mycket medvetet att inte tolka\u00a0dessa k\u00e4nslor\u00a0som panik\u00e5ngest eller depression. Jag valde att inte fly fr\u00e5n obehaget. Kanske hade jag tur, f\u00f6r m\u00e5nga andra i samma situation kanske \u00e5ngesten blir f\u00f6r h\u00e4ftig, man kanske m\u00e5ste ha medicin f\u00f6r att alls klara av att \u00f6verleva, men jag avb\u00f6jde fr\u00e5n b\u00f6rjan all slags medicinering. Har haft en period tidigare i livet med medicinering, och gillade INTE hur k\u00e4nslorna totalt trubbades av. Jag ville inte d\u00e4mpa krisen, jag ville dyka ner i den med vid\u00f6ppna \u00f6gon och unders\u00f6ka den. Vad l\u00e4r man sig annars, om man endast d\u00e4mpar symtomen …?<\/p>\n
I\u00a0kraftl\u00f6sheten och ensamheten m\u00f6tte jag mina inre slavdrivare: min inre prestationsprinsessa, min inre kontrollant-tant, och min inre perfektionistissa. De \u00e4r riktiga monster som styrt och h\u00e4rjat allt f\u00f6r l\u00e4nge. Jag blev tvungen att porta dem helt, och ist\u00e4llet locka fram\u00a0min inre v\u00e4na moder, min inre f\u00f6rl\u00e5tande famn, min inre milda uppmuntrare, min inre till\u00e5tande\u00a0rebell. Jag blev tvungen att \u00e4lska mig sj\u00e4lv, oavsett hur oduglig, ful, tr\u00f6tt, v\u00e4rdel\u00f6s, bortgl\u00f6md, ointressant, \u00e5sidosatt, avtrubbad, gl\u00f6msk, elak, gn\u00e4llig, kr\u00e4vande, sur och hoppl\u00f6s jag \u00e4n var. Som en ytterst t\u00e5lmodig och k\u00e4rleksfull mamma fick jag b\u00f6rja omfamna mitt inre sargade, outvecklade, gallskrikande barn. Och vyssja, vagga, krama och b\u00e4dda in mig i min egen skyddande kokong, oavsett n\u00e4r barnet ”skrek” – inte helt ov\u00e4ntat oftast mellan 3 och 6 p\u00e5 natten…<\/p>\n En inre resa, en inre p\u00e5nyttf\u00f6delse, en inre utvecklingsprocedur. Det tog mycket mer tid \u00e4n jag trodde, det tog kraft, det var oftast ytterst skitjobbigt, men jag visste att jag inte ville eller kunde resa \u00e5t n\u00e5got annat h\u00e5ll \u00e4n in\u00e5t.<\/p>\n Det gav resultat. Hurra, man vill ju se resultat :-)! Resultatet syns dock inte p\u00e5 ytan. Jag \u00e4r ju inte arbetsf\u00f6r \u00e4nnu. Jag planerar inte uppstarten av min aff\u00e4rsid\u00e9, eller kastar mig ut med frejdiga spr\u00e5ng i det sjudande arbetslivets alla sp\u00e4nnande m\u00f6jligheter.<\/p>\n Men jag arbetstr\u00e4nar 10 timmar i veckan p\u00e5 v\u00e4rldens underbaraste plats, f\u00f6retaget Catxalot, och det \u00e4r s\u00e5 roligt: hela min kropp sjuder av lust och iver inf\u00f6r\u00a0allt roligt och sp\u00e4nnande jag f\u00e5r vara med om d\u00e4r. Och jag\u00a0fostrar 4 sm\u00e5 valpar som f\u00f6rhoppningsvis blir s\u00e5lda allihop snart. Sedan s\u00e5 f\u00f6rs\u00f6ker jag trevande bli lite mer social, tr\u00e4ffa v\u00e4nner och g\u00f6ra sm\u00e5 utflykter. D\u00e5 och\u00a0d\u00e5\u00a0hj\u00e4lper jag pappa och mamma med saker de inte riktigt klarar sj\u00e4lva nu n\u00e4r de b\u00f6rjar bli skruttiga. Och sist men inte minst s\u00e5\u00a0laddar jag inf\u00f6r v\u00e5rens sj\u00f6s\u00e4ttning av b\u00e5t <3 <3 <3. Det \u00e4r fullt upp! Jag njuter av att klara av allt detta. Men mer \u00e4n s\u00e5 r\u00e4cker inte energin till.<\/p>\n Det \u00e4r otroligt f\u00f6rr\u00e4diskt n\u00e4r nu energin b\u00f6rjar r\u00e4cka till mer och mer. Man blir liksom lite h\u00f6g, lite yr, av ren livsgl\u00e4dje och hopp om framtiden – jaaa, kroppen b\u00e5de orkar och vill, jippiiii :-)!! Man m\u00f6ter folk p\u00e5 gatan och \u00e4r sprudlande glad, f\u00f6r man orkar m\u00f6ta dem och sm\u00e5prata lite – utan att beh\u00f6va g\u00e5 hem och vila efter\u00e5t.<\/p>\n Det \u00e4r f\u00f6rr\u00e4diskt p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt att jag\u00a0vill ha mer, och det \u00e4r l\u00e4tt att f\u00f6rta sig. Och det \u00e4r sv\u00e5rt att lyssna p\u00e5 kroppen, n\u00e4r den b\u00f6rjar tappa energin och man borde avbryta f\u00f6r att vila, men man fick ju just bara smaka p\u00e5 det d\u00e4r goa, det d\u00e4r h\u00e4rliga: f\u00f6rm\u00e5gan. Man vill inte backa f\u00f6r att vila. Som ett litet \u00f6vertr\u00f6tt litet barn som beh\u00f6ver men inte alls vill sova.<\/p>\n Men nu har jag lite b\u00e4ttre koll p\u00e5 mitt inre barns behov. Jag har koll p\u00e5 mina inre prestationsmonster ocks\u00e5. Och p\u00e5 mina flyktbeteenden. Jag v\u00e5gar stanna upp, andas, k\u00e4nna mig omfamnad av mig sj\u00e4lv, v\u00e5gar k\u00e4nna mig trygg med mig sj\u00e4lv \u00e4ven n\u00e4r jag inte ”duger”, oavsett vad omv\u00e4rlden s\u00e4ger eller f\u00f6rv\u00e4ntar sig. Jag v\u00e5gar v\u00e4rna om och fostra mig \ud83d\ude42<\/p>\n Det har gett mig en helt ny stabilitet. Jag kan lita p\u00e5 mig :-)!<\/p>\n S\u00e5 ja, resan in\u00e5t gav verkligen resultat: jag k\u00e4nner mig lite p\u00e5nyttf\u00f6dd. Jag \u00e4r inte samma\u00a0som f\u00f6rut. F\u00f6rut f\u00f6rs\u00f6kte jag vara n\u00e5gon, bli n\u00e5gon, utifr\u00e5n en skapad m\u00e5lbild. Jag anstr\u00e4ngde mig n\u00e5got f\u00f6rskr\u00e4ckligt. Det funkade bra – tills jag blev utmattad. S\u00e5 kanske ska jag tacka min galna arbetsplats, den skapade f\u00f6ruts\u00e4ttningarna f\u00f6r den h\u00e4r mycket ofrivilliga pausen i mitt liv. Jag slungades ut ur ekorrhjulet, landade med ett brak, och har nu vuxit s\u00e5 mycket i mig sj\u00e4lv att jag k\u00e4nner att jag duger. Oavsett vad som sker i det yttre.<\/p>\n Sen f\u00e5r vi se. Om och n\u00e4r det blir mindfulnessvandringar, organiserade b\u00e5tturer, l\u00e4xhj\u00e4lp, t\u00e5ngdykning, workshopledare, frilansf\u00f6rfattare, bloggskrivande, fotograferande, l\u00e4rarjobb eller\u00a0hj\u00e4lpreda. Jag njuter av att vara p\u00e5 v\u00e4g fr\u00e5n djupet av mitt inre, upp\u00e5t mot den yttre v\u00e4rlden. Det \u00e4r helt ok att stanna och\u00a0vila p\u00e5 v\u00e4gen. Det viktigaste \u00e4r att vara p\u00e5 v\u00e4g.<\/p>\n PS. Den h\u00e4r inre resan var ingen ensamresa. Jag har haft stor hj\u00e4lp av en massa m\u00e4nniskor runt mig som bidragit med klokskap, samt o\u00e4ndliga m\u00e4ngder litteratur. Men jag valde v\u00e4gen.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Jag skriver s\u00e4llan nuf\u00f6rtiden. Orken r\u00e4cker inte till. Jag m\u00e5r f\u00f6r bra n\u00e4mligen :-). Det h\u00e4nder s\u00e5 mycket sp\u00e4nnande saker i mitt liv. Men jag orkar inte riktigt. Lusten finns, och energin har b\u00f6rjat komma tillbaka. Men den \u00e4r begr\u00e4nsad. … Continued<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":1710,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_bbp_topic_count":0,"_bbp_reply_count":0,"_bbp_total_topic_count":0,"_bbp_total_reply_count":0,"_bbp_voice_count":0,"_bbp_anonymous_reply_count":0,"_bbp_topic_count_hidden":0,"_bbp_reply_count_hidden":0,"_bbp_forum_subforum_count":0,"_oct_exclude_from_cache":false,"kt_blocks_editor_width":"","jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[2881,1,265],"tags":[571,716,714,642,23,26],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"https:\/\/i0.wp.com\/www.bruin.se\/wp-content\/uploads\/2017\/02\/fullsizeoutput_e38.jpeg?fit=1132%2C848&ssl=1","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p7ETe6-ru","jetpack-related-posts":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1704"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1704"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1704\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1712,"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1704\/revisions\/1712"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1710"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1704"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1704"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1704"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n