![\"img_8920\"](\"https:\/\/i0.wp.com\/www.bruin.se\/wp-content\/uploads\/2017\/01\/IMG_8920.jpg\")
<\/a><\/p>\nN\u00e4r jag g\u00e5r samma gamla runda j\u00e4mnt blir den s\u00e5 v\u00e4lbekant att jag kan g\u00e5 den med st\u00e4ngda \u00f6gon. Jo det \u00e4r n\u00e4stan helt sant, jag kan i alla fall g\u00e5 den i kolsvart m\u00f6rker, utan ficklampa. Rundan bjuder \u00e4nd\u00e5 p\u00e5 n\u00e5got nytt\u00a0varje g\u00e5ng. Alltid \u00e4r det n\u00e5got som \u00e4r annorlunda. Och de d\u00e4r sm\u00e5 variationerna kickar\u00a0ig\u00e5ng alla m\u00f6jliga tankar hos mig och ofta nya insikter.<\/p>\n
En kom idag:<\/p>\n
Idag gick jag utan Tess, som just f\u00e5tt valpar, och dem vill hon inte l\u00e4mna\u00a0l\u00e4ngre \u00e4n tv\u00e5 minuter i taget. Det \u00e4r helt i sin ordning, men jag beh\u00f6ver r\u00f6ra p\u00e5 mig, s\u00e5 jag marscherade ivrigt iv\u00e4g. N\u00e4r jag kommit halvv\u00e4gs p\u00e5 min raska runda var axlarna fram\u00e5tb\u00f6jda, k\u00e4karna sp\u00e4nda och tankarna snurrade som irrbloss kring det st\u00e4ndiga \u00e4mnet framtida f\u00f6rs\u00f6rjningsm\u00f6jligheter. Hoppla. Dags att stanna, luta sig bak\u00e5t och titta upp mot tr\u00e4dtopparna. Andas djupt. Lyssna p\u00e5 skogens ljud. F\u00e5glarna. Den l\u00e4tta brisen i grenar och mot fuktiga stammar. Drippdroppet i bl\u00f6tsn\u00f6n. Det hj\u00e4lpte. Fortsatte sedan i lugnare takt. N\u00e4svingarna ins\u00f6p omgivningen, breddade uppm\u00e4rksamheten och livet blev rikare.<\/p>\n
I h\u00f6ger \u00f6gonvr\u00e5 lyfte den, tyst och snabbt, fl\u00f6g tv\u00e4rs framf\u00f6r mig och bort ur sikte: en duvh\u00f6k med en ekorre i klorna. N\u00e4…! Min lilla ekorrkompis…! Eller en av dem; jag och Tess brukar stanna och prata med dem. Jag tror det \u00e4r ett ekorrpar som h\u00e5ller till d\u00e4r, vi brukar se tv\u00e5 stycken. Nu hoppas jag verkligen det \u00e4r fler f\u00f6r annars \u00e4r det ju f\u00f6r sorgligt. Om endast den ena av ekorrparet nu fallit offer f\u00f6r den hemska, hemska duvh\u00f6ken.<\/p>\n F\u00f6rsta impulsen jag fick var att springa efter det tyngda l\u00e5gflygande ekipaget\u00a0f\u00f6r att skr\u00e4mma h\u00f6ken s\u00e5 den kanske skulle sl\u00e4ppa sitt byte. Kanske kunde jag r\u00e4dda ekorren. I samma stund impulsen d\u00f6k upp l\u00f6ste den upp sig och f\u00f6rsvann fr\u00e5n mitt medvetande igen. Det \u00e4r ju f\u00f6r det f\u00f6rsta ingen id\u00e9 att springa efter en h\u00f6k. Det \u00e4r f\u00f6r det andra inte bra om den sl\u00e4pper en illa skadad ekorre – f\u00f6r hur ska jag kunna ta hand om den…? Hur stor \u00e4r chansen att den klarar sig d\u00e5? B\u00e4ttre l\u00e5ta naturen ha sin g\u00e5ng… Men min empatiska impuls var allts\u00e5 just denna: jag ville r\u00e4dda den s\u00f6ta lilla ekorren och jaga bort den stora elaka duvh\u00f6ken. Hm, r\u00e4tt gulligt, men ganska naivt… B\u00f6rjade filosofera kring detta dilemma.<\/p>\n <\/p>\n Denna djupt m\u00e4nskliga empati-impuls: att v\u00e4rna den svaga fr\u00e5n den starka. S\u00e5 bra den impulsen \u00e4r i grunden, men s\u00e5 fel det kan sl\u00e5… R\u00e4tt ofta\u00a0faktiskt n\u00e4r jag t\u00e4nkte efter. I detta fall s\u00e5 \u00e4r ju duvh\u00f6kens chans till \u00f6verlevnad noll\u00a0om den inte lyckas f\u00e5nga m\u00f6ss, sorkar, harungar och ekorrar. Jag unnar den verkligen lyckok\u00e4nslan \u00f6ver att ha f\u00e5ngat sig ett rej\u00e4lt skrovm\u00e5l. Den enes d\u00f6d, den andres br\u00f6d. Duvh\u00f6ken beh\u00f6ver f\u00e5nga byten, den ska inte k\u00e4nna empati, den ska f\u00e5 tag i mat, punkt slut. Naturens g\u00e5ng. Ekorrar, hur s\u00f6ta de \u00e4n \u00e4r, g\u00f6r ju samma sak. De \u00e4r ocks\u00e5 rovdjur.<\/p>\n Men jag sj\u00e4lv d\u00e5? N\u00e4r jag vill r\u00e4dda ett djur fr\u00e5n att bli upp\u00e4tet av ett annat, vad st\u00e5r den impulsen f\u00f6r egentligen? Tja, jag vill inte att n\u00e5gon levande varelse ska beh\u00f6va lida, f\u00f6r det g\u00f6r ont i mig, liksom. Det \u00e4r en bra egenskap. Jag tror det \u00e4r en av egenskaperna som gjort att vi m\u00e4nniskor blivit s\u00e5 framg\u00e5ngsrika. Vi \u00e4r t\u00e4nkande och medk\u00e4nnande, det har hj\u00e4lpt oss breda ut oss och bli m\u00e5nga p\u00e5 klotet. Men \u00e4nd\u00e5 tycks lidandet \u00f6ka i takt med att vi blir mer empatiska…eller?<\/p>\n Duvh\u00f6ken och ekorren bj\u00f6d in mig att f\u00f6rs\u00f6ka unders\u00f6ka den d\u00e4r empatiska mots\u00e4gelsen: Varf\u00f6r\u00a0f\u00e5r jag denna ryggradsreflex att bli arg p\u00e5, peka finger, stoppa eller straffa\u00a0”andra” (duvh\u00f6ken) som \u00e4r elaka mot f\u00f6rsvarsl\u00f6sa stackars sm\u00e5 varelser, s\u00e5na d\u00e4r sm\u00e5 varelser som v\u00e4cker mina beskyddarinstinkter? Till och med i situationer d\u00e4r naturen helt enkelt har sin sj\u00e4lvklara g\u00e5ng? \u00c4r det ett uttryck f\u00f6r sund empati? T\u00f6rs jag\u00a0jag rikta samma pekfinger mot mig sj\u00e4lv? Och fundera \u00f6ver vems\u00a0d\u00f6d jag orsakar f\u00f6r\u00a0att jag ”beh\u00f6ver br\u00f6d” eller \u00f6verleva? Och hur mycket ”br\u00f6d” beh\u00f6ver jag egentligen, f\u00f6r att \u00f6verleva? Orkar jag ens t\u00e4nka efter p\u00e5 djupet, och g\u00f6ra medvetna val?<\/p>\n Det \u00e4r l\u00e4tt att drunkna i den fr\u00e5gan. F\u00e5 panik. N\u00e4r man t\u00e4nker\u00a0p\u00e5\u00a0det onda som sker \u00f6verallt i v\u00e4rlden. Folk som misshandlar djur. Folk som misshandlar folk. Folk som utnyttjar djur och folk. Det \u00e4r folk<\/em> som utnyttjar ist\u00e4llet f\u00f6r nyttjar.\u00a0<\/em>Duvh\u00f6kar utnyttjar inte. Duvh\u00f6ken, och andra rovdjur, utnyttjar inte. De f\u00e5ngar det de beh\u00f6ver, f\u00f6r sin \u00f6verlevnads skull. Alla djur g\u00f6r det de beh\u00f6ver f\u00f6r sin \u00f6verlevnads skull.<\/p>\n Vi m\u00e4nniskor gjorde likadant en g\u00e5ng f\u00f6r extremt l\u00e4nge sedan. Vi gjorde det vi beh\u00f6vde f\u00f6r v\u00e5r \u00f6verlevnads skull. Idag \u00e4r det annorlunda, s\u00e4rskilt f\u00f6r oss som lever i rika och v\u00e4lm\u00e5ende l\u00e4nder. Vi kan kan v\u00e4lja. Vi kan t\u00e4nka. Vi kan k\u00e4nna. Vi kan fatta kloka beslut. Men g\u00f6r vi det?<\/p>\n Vi lever liv som orsakar lidande f\u00f6r m\u00e5nga andra levande varelser. Jag kan inte undg\u00e5 att reflektera \u00f6ver och inse att jag \u00e4r en m\u00e4nniska som orsakar lidande f\u00f6r andra m\u00e4nniskor, och f\u00f6r djur, helt i on\u00f6dan, bara f\u00f6r att jag ”vill ha” en massa saker. Jag vill till exempel ha husdjur, f\u00f6r s\u00e4llskaps skull. De \u00e4ter k\u00f6tt, och jag k\u00f6per specialk\u00f6tt som tillverkats i\u00a0djurslaktfabriker, just s\u00e5nt k\u00f6tt jag sj\u00e4lv slutat \u00e4ta f\u00f6r att jag inte vill bidra till misshandeln av djur. Det \u00e4r bara en annan f\u00f6rpackning. Jag vill ocks\u00e5 ha en\u00a0smartphone, en dator, en platt-TV och s\u00e5 vidare, vars delar garanterat \u00e4r tillverkade p\u00e5 bekostnad av m\u00e5nga fattiga m\u00e4nniskors h\u00e4lsa och levnadsvillkor. Jag vill unna mig, ha lite kul, och jag p\u00e5verkas av min samtid. Och samtiden s\u00e4ger ”because I’m worth it”….<\/p>\n Jag f\u00f6rs\u00f6ker leva ett medvetet fairtrade och ekologiskt liv, men det \u00e4r en utmaning. F\u00f6r ju mer medvetna val jag g\u00f6r desto mer tvingas jag bli medveten om\u00a0min egen skuld. Jag bidrar till att andra har det el\u00e4ndigt, helt enkelt genom min existens. Det svider.<\/p>\n Missf\u00f6rst\u00e5 mig inte. Jag vrider mig inte i skuld och skam, tv\u00e4rtom s\u00e5 tror jag att den enda v\u00e4gen fram \u00e4r att inte<\/em> k\u00e4nna skuld och skam, just f\u00f6r att orka\u00a0forts\u00e4tta g\u00f6ra kloka och medvetna val. Om jag d\u00e4remot stoppar huvudet i sanden, v\u00e4grar inse att jag sj\u00e4lv faktiskt \u00a0har<\/em> personlig skuld och faktiskt \u00e4r<\/em> delaktig i utnyttjandet av andra varelser, s\u00e5 kan jag inte vara del av l\u00f6sningen. Jag tror det \u00e4r extremt viktigt att k\u00e4nna vilken sm\u00e4rta man orsakar andra genom sin blotta existens. S\u00e5 l\u00e4nge man v\u00e4grar se sin egen delaktighet \u00e4r man blind, och d\u00e5 kan man forts\u00e4tta skada\u00a0andra. F\u00f6r d\u00e5 \u00e4r man ju inte medveten om det och kan peka finger \u00e5t alla andra som \u00e4r dumma. ”Vilka folk det finns” \u00e4r en fras man ofta h\u00f6r. Ja, det finns folk till allt. Och jag \u00e4r en av dem. Du med.<\/p>\n Vi \u00e4r inte rovdjur, vi \u00e4r folk<\/em> som kan v\u00e4lja. Stoppa huvudet i sanden eller vakna upp varje dag p\u00e5 nytt och g\u00f6ra sitt b\u00e4sta f\u00f6r att sluta orsaka andra lidande, ett litet steg i taget. Om vi t\u00f6rs. D\u00e4r fyller empatin sin funktion: vi ska tycka synd om dem som lider och \u00e4ndra v\u00e5rt beteende d\u00e4r vi kan g\u00f6ra skillnad.<\/p>\n Jag s\u00f6rjer ekorren och gratulerar duvh\u00f6ken, och tackar moder jord f\u00f6r dagens visdom. Den hj\u00e4lpte mig. Kanske beh\u00f6ver jag till exempel inte skaffa mig en s\u00e5n d\u00e4r himla milj\u00f6smart sodastreamer trots allt. Kanske kan jag \u00f6verleva alldeles utm\u00e4rkt utan bubbelvatten och klara mig med vanligt kranvatten. Till och med njuta av det. F\u00f6r det \u00e4r ju gott. Faktiskt.<\/p>\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Dagens promenad gick som vanligt runt Falker\u00f6d och Greby gravf\u00e4lt. Jag g\u00e5r d\u00e4r n\u00e4stan varje dag, f\u00f6r det \u00e4r n\u00e4ra och vackert och lugnt och fritt.\u00a0F\u00f6rut\u00a0blev\u00a0jag irriterad p\u00e5 mig sj\u00e4lv f\u00f6r min bristande \u00e4ventyrslusta – varf\u00f6r s\u00f6ker jag mig inte … Continued<\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":1639,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_bbp_topic_count":0,"_bbp_reply_count":0,"_bbp_total_topic_count":0,"_bbp_total_reply_count":0,"_bbp_voice_count":0,"_bbp_anonymous_reply_count":0,"_bbp_topic_count_hidden":0,"_bbp_reply_count_hidden":0,"_bbp_forum_subforum_count":0,"_oct_exclude_from_cache":false,"kt_blocks_editor_width":"","jetpack_post_was_ever_published":false,"_jetpack_newsletter_access":"","_jetpack_dont_email_post_to_subs":false,"_jetpack_newsletter_tier_id":0,"_jetpack_memberships_contains_paywalled_content":false,"_jetpack_memberships_contains_paid_content":false,"footnotes":"","jetpack_publicize_message":"","jetpack_publicize_feature_enabled":true,"jetpack_social_post_already_shared":true,"jetpack_social_options":{"image_generator_settings":{"template":"highway","enabled":false}}},"categories":[2881,1,16,15],"tags":[571,606,640,642,24],"jetpack_publicize_connections":[],"jetpack_featured_media_url":"https:\/\/i0.wp.com\/www.bruin.se\/wp-content\/uploads\/2017\/01\/IMG_8922-e1483812592473.jpg?fit=2448%2C3264&ssl=1","jetpack_sharing_enabled":true,"jetpack_shortlink":"https:\/\/wp.me\/p7ETe6-qn","jetpack-related-posts":[],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1635"}],"collection":[{"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=1635"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1635\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1642,"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/posts\/1635\/revisions\/1642"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/media\/1639"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=1635"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/categories?post=1635"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/www.bruin.se\/wp-json\/wp\/v2\/tags?post=1635"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n