#metoospegel

hej pojke, hej man

nu går drevet och du jagas
och allt ska upp på bordet, ut i ljuset
och huvuden rullar och trollen spricker
och den sjuka manligheten
spikas upp på torgets kors
till allmän beskådan

och det är dags och på tiden
och patriarkatet ska störtas
gränsen är nådd
och kampen är ett måste
jo det är sant
med tanke på årtusenden av systematiskt förtryck
av kvinnor, av det kvinnliga, av det feminina

så många av mina medsystrar
som fått utstå vidrigheter
ännu idag
som ingen borde behöva utstå
så mycket jorden har lidit
av testosteronsk tävlingshets, rovdrift och egoism
så jo
nog behöver det störtas
det där patriarkatet

men ändå
inte ska män jagas i flock
av kvinnor i flock
då kommer vi aldrig någonvart

för jag ser vad det gör med dig, man, pojke
vad du känner innerst inne
när du hånas, häcklas, bespottas, bestraffas
avkrävs ursäkter, åtgärder och avbön
på beställning

men den typen av fostran
har väl aldrig medfört framgång
lika lite som hämnd och vedergällning
bidrar till fred

nej min frigörelse ska inte innebära din fängelsedom
för nu när jag blivit vuxen och äntligen ser mig
uppskattar mig, vet min styrka, sätter mina gränser
så kan jag se även dig
till slut

din manliga storhet
din sårbara styrka
som när man minst anar det
förvandlas till en sköld av försvar
till ett vapen som förintar

din manlighet, given till dig av jorden
att värna det liv du är skapad av
blir så lätt destruktiv när du känner dig sårad
när uppdraget blir dig övermäktigt

och nu när jag blivit vuxen och ser mig själv
i min fulla rätt och min fulla styrka
så vet jag också min makt
hur jag som kvinna i varje andetag
kan välja mellan mellan att krossa dig
eller visa vägen

därför
i samma andetag som jag säger dig
”se vad du gör, fatta vad det är du gör, ta ansvar för det du gör”
så säger jag till mig
”se vad jag gjort, fatta vad det är jag gjort, ta ansvar för det jag gjort”

och jag ser tillbaka på mitt eget liv,
min mors, min mormors, min mormorsmors liv
och väven är tät och mönstret tydligt
även vi har ansvar
vi är delaktiga, vi bidrog till
de förkrossade männen
de förtvivlade männen
de arga och destruktiva männen
i våra kölvatten

———

för länge sen
störtades vårt välde
fruktbarhetskulturer utrotades
systematiskt karvades den feminina kraften bort ur samhällskroppen
bekämpades med alla medel
vi brändes på bål, skrämdes till tystnad, slogs ner till marken,
och även vi om utåt sett kämpat oss tillbaka
med rösträtt, aborträtt, jämställdhetsrätt
så har många av oss
legat ner sedan dess

vi har känt oss små
skyddslösa efter tusentals år av förtryck
inte förstått makten vi besitter
den feminina kraften som aldrig utplånades
trots tusentals år av förtryck
den feminina energin
som hanterar liv och död
som kan förgöra eller befria vilken man som helst

många av oss tror ännu att vi är små
vi tror oss ännu behöva
männens bekräftelse, tillåtelse, uppmuntran
besvikna när vi inte får den precis som vi vill ha den
så vi kan känna oss trygga i vår litenhet

———

 

men nu vet jag vad jag är
och nu kan jag äntligen säga
nu kan jag äntligen sjunga
min kärlekssång till dig
som kanske kan få dig att vilja växa:

jag älskar att du är man
jag älskar att du kan
en man
som är uthållig, nyfiken, kraftfull, lösningsinriktad
som vill bygga, skapa, utveckla, skydda, hjälpa
som vill känna sig stark och behövd och åtrådd

jag älskar din doft, din känslighet
dina tårar, din skörhet, ditt behov att bli sedd
att få vara liten och stor på samma gång

jag älskar energin du har inom dig
när den tillåts flöda friskt och fritt

så förlåt för alla gånger
jag kuvat dig, skrämt dig, straffat dig, skrattat åt dig
och din gryende manlighet
fast jag samtidigt kvävt dig i missriktad omsorg
försökt binda dig till mig, bli som mig

förlåt för alla gånger
jag i ord och handling förmedlat att du är oduglig, opålitlig
enfaldig, enkelspårig, oföretagsam, vek, feg och inkapabel
fast jag själv krävde att få vara allt det utan att du dömer eller klagar
för jag har ju PMS och det måste du bara fatta

förlåt för alla gånger jag krävt av dig att du skulle se mig
stötta mig, bära mig, stå ut med mig, rätta till saker åt mig,
vara stark och stabil och trygg åt mig
fast jag inte gav dig utrymme att vara sedd på samma vis av mig

förlåt för alla gånger jag fått dig att känna
att du inte lyckas tillfredställa mina sexuella behov
genom att tappa intresset, undvika ämnet eller kritisera dig i skämtsam ton
fast jag utan eftertanke utgått från att du trots det
ska våga ta initiativet och ansvaret
om och om igen
och blivit stött, sur och hemskt osäker när du inte gör det
på rätt sätt

förlåt för alla gånger jag utgått ifrån att du inte känner empati eller lojalitet
bara för att sättet du visar det på är på ditt språk
ett språk som jag inte tycker duger och som jag inte vill lära mig
fast jag kräver av dig att du ska lära dig mitt sätt att uttrycka mina känslor

förlåt för alla gånger jag projicerat mina egna tillkortakommanden på dig
genom att anklaga dig för allt jag själv inte riktigt lyckas med
fast jag ändå inte älskat dig desto mer när du försökt vara till lags
utan sett ner på dig istället
och bytt ut dig mot en mer spännande man

förlåt för alla gånger jag krävt dig, kvävt dig, vävt in dig
i mitt kontrollbehov, förklätt till kärlek och omsorg
och sen föraktat dig för det jag förvandlat dig till

förlåt för att jag inte insåg
vad jag gjorde mot dig
vad det gjorde med dig
med oss

förlåt jag kände mig liten
men jag ser nu min makt
som kvinna
jag ser vad jag är kapabel till

och även om jag inte förtjänade att bli skändad i tusentals år
så lika lite förtjänar du att bli det nu

jag vill inte se dig knäckt, kuvad och krossad
jag vill se dig frisk, stolt och vacker

och min lovsång och mitt förlåt innebär inte att jag förminskar mig
utplånar mig, hukar mig
underkastar mig din omogna manlighet
utan bjuder dig istället
att ta kliven upp
på tronen intill mig

för jag är kvinna och du är man
oändliga skapare av möjligheter tillsammans
och vi behövs, sida vid sida, nu
för vi har en planet att ta hand om
skynda dig älskade