Stopstopstop

Vaknade tidigt. Börjar inte jobba förrän 10. Har en del att stå i här hemma, men halkade istället obemärkt in på lärarbrunsten. Ni vet det där brinnande engagemanget som gör att läraren kommer förberedd och entusiastisk till lektionen och därmed bidrar till lusten att lära hos eleverna.

Jag hade visserligen redan planerat inför dagens lektioner, men gårdagens lektioner gav nya impulser, som nu skvalpade runt i huvudet. Så fann jag mig plötsligt sittandes och leta efter bra material på nätet. Det fanns så klart hur mycket som helst, jag blev så engagerad och kom på mig själv med att helt ändra dagens lektionsplanering. Vips hade 1,5 timme förflutit. Och plötsligt började hjärnan få kramp….

Studenterna på sfi där jag nuförtiden undervisar ska nämligen snart skriva nationellt prov och jag blir bombarderad med frågor såsom “vilka frågor kommer på provet?”, “vad ska jag träna på till provet?”. Jag har ingen erfarenhet av och är inte behörig att undervisa på sfi och även om jag har järnkoll på vad elever ska kunna i samtliga kurser från svenska grund till svenska 3, så har jag inte en susning vad de förväntas kunna på sfi-nivå. Än mindre har jag kunskap om hur man undervisar människor med annat modersmål.

Så det är ju inget konstigt att jag letar efter kunskap själv, så att jag kan besvara deras frågor. Det är bara det att jag inte SKA sitta här hemma och segla iväg på oändliga och intressanta bildningsseglatser och få idéer och bli engagerad och gå igång…

Jag är ännu sjukskriven på 75% och ska inte jobba mer än 10 timmar per vecka, och det där med för- och efterarbete till lektionerna är ett lurigt gungfly. I princip kan jag inte använda mer än 1,5 – 2 timmar i veckan till det, för resten av min arbetstid består av lektioner och mötestid och korta raster. De två timmarna går åt till grundläggande planering, administration och rättning, inte mer.

Så jag var tvungen att hejda mig; stoppstoppstopp….! Tiden för- och efterarbete är redan förbrukad denna veckan, så – stop!

Jag får finna mig i att vara en måttligt engagerad lärare. En stundtals oförberedd lärare. En rätt så okunnig lärare.

Jag får finna mig i det. Det hör till, på vägen från utmattad till hyfsat arbetsför. Att känna sig otillräcklig.

Jag lär mig.

Den här versen hjälper mig att andas, särskilt orden “hamra ut ditt väsen dag för dag” 🙂 :

 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.