Tröskel

posted in: Foto, Poesi | 0

på gränsen mellan 

vetande och

vet ande

behövdes inga undanflykter
det var bara att kliva

dikesbrett
rakt ut i osannolikheten
mina oklara ögon

greppade förvånat 

honungsdoften

utan en blinkning
vi andades i takt

med insekternas hunger

varje nerv

fann sin bana
mina knän blev leriga

och blöta

precis som gudinnan

förutspått
   
    
    
    
   

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.