Mellanvidden

posted in: Poesi | 0

Stormen viner runt husknuten

fräser i träden

slamrar i spjället

viner i rökkanalerna.

 

steget jag tog ligger bakom mig

steget jag måste ta är framför mig

 

i vidden däremellan

kokar det

av allt det som inte fått uttrycka sig

 

i den hårfina sprickan

mellan då och snart

ser det sin chans

 

guldglittriga möjligheter böljar

ännu formlösa

i eviga källan

 

stormen tvingar mig att vänta

ingenting kan jag göra

 

mer än att sjunka ner

i sprickan

känna

hur stormen river och sliter

i allt som jag försökt hålla stilla

 

släpp taget

släpp taget

 

nu bär det av

storm

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.