Det har känts hela livet, men ingen såg något annat än en något egen, blyg och intelligent flicka. Att ingen kunde spegla och sätta ord på det utanförskap jag kände i varje cell av min varelse har präglat mitt liv.
På både gott och ont.
Hur ser era erfarenheter ut av att ”fungera normalt” men ändå veta innerst inne att något är snett?
Författare
Inlägg
Visar 1 inlägg (av 1 totalt)
Du måste vara inloggad för att svara på detta ämne.
.
