Målet skymtar

posted in: Blogg, Hjulhuset, Ställer om | 1

Fönstersmygarna sitter på plats. Sedan när det därmed skulle vara dags att lägga golv, fick jag istället ett ruggigt besvärligt bakslag som kostade mig två veckors extrajobb.

Såhär var det:

Min dubbelaltandörr har varit en bekymmersam historia från början (handla inte från Fönstermax/Polarfönster!), det läcker in genom dörrspringan, plastpluppen i tröskelhålet för spanjolettpinnen var trasig pga att dörrbladen satt för långt ner i dörrkarmen, och dessutom har ena dörrbladet slagit sig. Handtaget är supersnett så låsvredet gnager mot dörrlisten på insidan, osv, osv… Ett av resultaten av denna uppräckning var att jag hade upptäckt vatten i isoleringen under tröskeln. Jag drog slutsatsen att det sipprat in genom det spruckna plastpluppshålet. Och jag kan berätta att vatten i cellulosaisolering inte är en rolig historia för det som helt naturligt händer är att pappret ju liksom fungerar som en gigantisk svamp – det suger vatten. Tröskeln bågnade och så det var hur svårt som helst att dra ut den plaskvåta isoleringen, som ju hade svällt.

Är här i färd med att dra loss drevisolering från undersidan och en bit upp på sidorna. Jag bröt också bort listen med vit silikon på. Michael hade fäst tröskelplåten på den, men jag drog slutsatsen att vatten hade krupit in även där.

Allt detta gjorde att jag hade hökögon på dörren, och medan jag snickrade med annat grubblade jag över hur jag skulle åtgärda problemet på ett helt fungerande och säkert sätt, en gång för alla. Man vill ju inte oroa sig för något liknande när väl golvet och fönsterfoder på utsidan sitter på plats. Jag kände lite nu och då på drevisoleringen som ännu satt i sidorna runt karmen, från insidan, ifall den var fuktig men den kändes torr och fin.

Efter en särskilt regnig helg tog jag tag i det hela och började dra ut återstående drevisolering, för nu skulle fodret på plats både på ut- och insidan. Det visade sig vara plaskblött en bit in. Till och med ovanpå karmen var det plaskvått. Värmefläktens varma luftcirkulation hade torkat ut isoleringen på insidan så jag hade inte känt det, för det blöta satt längre in…. Nu slog paniken till. Herregud! Vatten måste ha kommit in från ovansidan, från sidorna…. ?! Och visst var det så. När jag lossat droppbrädan ovanpå dörren på utsidan besannades min värsta farhåga: det hade trängt in vatten bakom och runnit ner bakom panelbrädor osv. Varför då? Jo av den enkla anledningen att jag hade tänkt och gjort FEL, trots att jag hade fått goda råd, läst på om precis allt inom området och jag visste verkligen allt, och trodde jag hade tänkt i rätt banor. Det räcker alltså inte att tro eller veta. Man måste KUNNA sin sak för att göra rätt. Man måste ha erfarenhet. Vilket jag härmed fick…

Min lärdom lyder som följer:

  1. När man fräser ut ett noggrant utmätt mycket tajt spår i panelen som droppbrädan ska tryckas in i, så är det viktigt att omedelbart efteråt antingen måla igen så skarvarna tätas, eller (om årstiden inte är rätt för att måla) använda fogmassa. Inte vänta till sen “för att det nog inte är så farligt med lite regn”.
  2. Bli aldrig för ivrig att dreva så noggrant att det innebär att du packar in cellulosaisolering till bredden i springorna “bara för att det ska bli riktigt tätt”. Det ska vara en REJÄL luftspalt mellan drevet och yttersidan fönsterfoder och drevningen ska vara LUFTIG.
  3. Använd aldrig cellulosaisolering att dreva med, bara för att “jag har ju kvar så mycket isolering” och “det är smart att hålla igen på utgifterna”. Använd lindrev eller, om du är sådan, glasullsdrevremsor.
  4. Tejpa inte över drevningen med superbyggtejp i ett amatörmässigt försök att skydda det från eventuell inträngande fukt i väntan på att fönsterfoder ska hamna på plats. Fukt kommer in. Punkt. Ihärdiga regnstormar på tvären kan tränga in fukt upp till 20 cm i en trävägg (har jag fått höra i efterhand), så knepet är att se till att det kan torka ut igen snabbt och enkelt.
  5. Fäst förresten aldrig superbyggtejp (superdyr och med superstarkt lim) om det på minsta sätt finns en risk att du måste ta bort den någon gång. Limmet är verkligen superstarkt. Det var helvetiskt jobbigt att få bort den och jag slutade till sist försöka, skar endast upp den med kniv. Fast det sved i ordningssinnet.

När jag nu insåg dessa saker, så blev den logiska slutsatsen att jag borde kolla hur övriga fönster mådde. Och det visade sig att köksfönstret, på samma sida som altandörrarna, hade drabbats av samma öde, med den skillnaden att där satt ju redan fönsterfodrena på plats, därför jag trodde ju det var lugnt. Men när jag väl tog bort de fönsterfodren så fick jag en tuff lärdom till:

  1. Fukt som trängt in och inte kommer ut bildar svartmögel på virket med chockerande hastighet.

Tack och lov satt möglet ytligt, mellan ytterpanel och spikläkten som satt under fönstret. Det bröt jag således bort och penslade över rikligt med algstopp i flera omgångar. Även detta fönster åtgärdades, men sedan återstod övriga… Jag har alltså under dessa svidande tråkiga veckor ägnat mig åt att klättra upp och ner för stegar för att lossa fönsterfoder, ta bort supertejp, dra ut cellulosaisolering med en krökt spik, peta in lindrev istället, spruta fogmassa runtom droppbrädor och i springorna mellan ytterpanelens fasade kanter som ledde fukt in möt fönsterkarmarna. Och sedan sätta fast fönsterfodren igen. Noggrant, systematiskt.

Lite mysigt ändå att stå i solen och lära sig av sina misstag 🙂

Det positiva var att endast ett fönster till hade fått in regn under skalet (det största fönstret på kortsidan). Övriga fönster och entrédörren var i prima skick, där hade stormen inte piskat in regnet. Så där gick jobbet lite snabbare. Och som av en lycklig slump sammanföll detta arbete med nästan två veckors uppehåll, så jag hade väl någon högre makt som vakade över mig. Och som log i mjugg…

Nu har jag lärt mig en rejäl läxa och känner mig oändligt tacksam att jag upptäckte fadäsen redan i detta skede. Tänk om jag hade upptäckt det först om några år… Ryyys…

Lindrev från Bauhaus. Mycket trevligt material att arbeta med. Jag ångrar nästan att jag inte valde linisolering till hela huset. men det var ju en kostnadsfråga också…

Nåväl, förhoppningsvis är kapitlet fönsterfoder och drevning nu avklarat.

Under de senaste två, tre dagarna har jag lyckats få till ett hyfsat bra avloppssystem genom golvbjälkarna. Det var krångligt, svårt, och läskigt (för ännu sved mina misstag och jag är faktiskt himla rädd att göra fler misstag). Men jag får anse att det nog är klart. Kanske :-)!

Där hade jag räknat ut att golvbrunnen skulle sitta.
Men det visade sig inte vara fullt så enkelt när jag väl skulle ha allt på plats. Det blev en arbetsam process med tänka rätt, upptäcka att verkligheten inte höll med, mäta och justera, byta rördimensioner från 75mm till 50 mm, mäta på nytt och till slut få allt på plats. Nästan – för när jag skulle borra sista hålet ner genom understa lagret så hade jag glömt att underredets stålbalkar sticker in ca 2 cm innanför träbjälklaget längsmed yttersidan. Så då fick jag justera hela paketet en omgång till …
Men till slut så satt det!

Nu är det “bara” några småsaker kvar: Lägga furugolv över hela bjälklaget och spånskiva i badrumsdelen. Sedan bygga förvaringsloft och sovloft, bygga badrumsväggar. Sedan bygga trappa och sätta dit diskbänk. Sedan. Kanske. Sedan är det kanske dags för en slags invigningsfest. Behöver också någonstans i processen måla fönstersmygar och behandla furugolvet med lut och olja.

Men summa summarum: jag börja skymta ett litet ljus i tunneln!

Sliten, trött, ängslig, envis, fläckvis en smula nöjd. Och lite stolt. Tror de där två sista känslorna ökar i omfång när jag väl kokar min första kopp te i mitt eget hus…. 😀
Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.