Mörker och långsamhetens lov

posted in: Blogg, Hjulhuset, Ställer om | 0

Det känns som om allt står still nu. Det stämmer ju inte, men det känns så. Som att springa i sirap. Det stämmer inte heller, för jag kan inte påstå att jag ens försöker springa. Jag är hopplöst långsam nu. Precis som det ska vara så här års. Hela existensen krullar sig liksom inåt, som en hopringlad sovande orm, som hund i korgen, som en björn i ide. Redan när det mörknar vid halv fyra gäspar jag och vill gå in och lägga mig. Kan verkligen inte begripa hur vi lyckats skapa ett samhälle som är så galet klockstyrt – så till den milda grad att alla fortsätter i samma arbetstakt året om, trots att man verkligen, verkligen inte vill lyfta ett finger efter mörkrets inbrott. Möjligen sticka en vante, tälja en kniv, spela ett sällskapsspel och småprata om trevliga minnen eller roliga framtidsplaner. Och äta choklad. Och tända en brasa. Och filosofera lite.

Nåväl, hjulstugan, hjulhuset, Tinyhuset, bygget, Kim-bo (kärt barn har många namn) växer ändå vidare, om än i halverad takt. Innertaket är på plats. Behöver endast skruva dit fler skruvar och sätta upp lister över de tvärgående skarvarna. Det var väldigt bökigt att få dem på plats. Att arbeta över huvudet är inte min starka gren, som tur är är Michael stark. Han tryckte upp skivorna mot takbjälkarna och takisoleringen, jag skruvade dit skruv. Och höll på att få nackspärr. Vi har av Michaels bror Johan fått låna en bra byggställning i aluminium, med hjul på, det underlättar verkligen.

Flera personer har påpekat att jag nu verkligen borde dra elrör. För när innerväggarna täcks är det för sent. Från början hade jag en halvfärdig idé om att jag inte ville ha rör i väggarna utan dra några få elkablar utanpå väggarna. Vill ha så lite uttag som möjligt. Men jag lyssnade på goda råd. Och bet tag i det sura äpplet. Försökte läsa på, gick ut i bygget och mätte, tänkte, planerade. Jag kan ingenting om el; att tänka på volt, watt, spänning, effekt, jordfelsbrytare och miljarders olika typer av dosor, kopplingar och armaturer får mig att gå i baklås fullständigt. El är läskigt, farligt, obegripligt, krångligt. Och hiskeligt dyrt.

För att korta ner den långa historien om en extremt grubblande resa fylld av panik, apati och nänutarjagnyatag så kan jag genast avslöja att jag har återgått till ursprungsplanen. Jag vill inte några pvc-rör kors och tvärs genom golv och väggar. Det känns helt fel. Fult, krångligt, fel. Mina väggar ska inte bli som schweizerostar.

Jag litar på magkänsla, intuition, dumhet eller kalla det vad ni vill. Det ska bli en prydlig liten elcentral i garderoben där elen kommer in. Enligt alla konstens regler, med jordfelsbrytare och allt. Det ska vara förberett för framtida utveckling. Jag drömmer om solpaneler och batterier och omvandlare, men inte nu, utan senare när jag kan tänka, planera, skrapa ihop mer pengar. Jag drar nu möjligen en kabel till ett utanpåliggande uttag längs med golvet. That’s it.

När hjulstugan är tillräckligt klar invändigt för inflyttning, så ska jag leva mig fram till besluten om var uttagen ska sitta. Vilka lampor jag ska ha, och var. Jag vill prova mig fram, känna det, inte tänka ut det i förväg. Jag ska dra en liten kabel i taget. Lära mig om el. Konsultera en elektriker. Fundera ut om det ska vara LED eller annat. Kablar utan PVC eller inte.

På insidan har jag påbörjat innerpanel på kortsidan. Satte upp 8 st. Det var ju inte mycket, för som alltid tar allt så oändligt mycket längre tid än jag tror… Första panelbrädan visade sig vara lite krokig när jag spikat fast på tre ställen redan. Jag spikar dolt, ner i sponten. För sent alltså att byta bräda, dyckerten satt redan som berget och brädan spricker lätt om man börjar dra ur dem. Det tog en halvtimme innan jag lyckats tvinga den på plats så den var helt i våg. Jag fick ha tre händer, en till spiken, en till hammaren och en till kobenet som med hävstångseffekt tvingade ner brädan i rätt position med hjälp av en fastskruvad kloss ovanför. Vet inte hur jag lyckades men det gick i alla fall. Längtar efter att ha alla väggarna klädda :-)!

Och ute har vi börjat plocka ner byggställningen, det känns helt underbart häftigt. Som att packa upp sitt lilla hus ur arbetsoverallen… Hängrännan sitter på plats, med stuprör och allt. De sista spiken är islagna, de sista skruvarna iskruvade.

Facebooktwitterredditpinterestlinkedinmail

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.