Bättre och bättre

posted in: AST, Hjulhuset, Ställer om | 0

Måndagmorgon. När jag släpper in katten hör jag en hammares bankande från någon arbetsplats i närheten. Hantverkarna börjar kl 7, hatten av för dem, men jag är inte lika stursk. Jag unnar mig att invänta ljuset, med en kopp te i sängen, den här stunden på dygnet då kontakten med Alltet är som lättast att upprätta.

Bygget är en utmärkt läromästare, en fantastisk helare. Steg för steg förbättras min förmåga, ork och uthållighet. I takt med att kroppen lär sig det rätta handlaget igen så infinner sig ett inre lugn. Kroppen gnäller, värker och stretar emot, men fogar sig. Och blir starkare. Men jag är mycket medveten om att detta knappast hade varit möjligt på egen hand. Det är ingen tvekan om att det är tack vare Michaels hjälp jag har lyckats komma in i det här arbetsflödet. Utan hans draghjälp i arbetsprocessen hade jag fortfarande stått och grubblat på hur man bäst får hem materialet eller vilket verktyg som man bäst använder i ett visst moment. Min tankeförmåga är visserligen alldeles underbar, men som sagt, den är också orsak att jag har så himla svårt med att komma igång med det mesta på egen hand.

Låda runt hjulhuset. Ska jag klä den med plywood eller brädor – det är den stora frågan.
Väntar och ser vad som blir svaret…

Nu är jag förbi motståndspuckeln. Vi jobbar på, vissa dagar duktigt tillsammans, vissa dagar bara jag själv. Det rullar på bra nu och snart är ytterfasaden på plats. Det är nästan lite magiskt hur arbetsprocessen utvecklar sig. Medan jag jobbar på ett moment flyter lösningar på andra moment upp i medvetandet, utan någon som helst ansträngning. Ett dilemma jag grubblat mycket på är hur jag ska lösa isoleringen i golvet. Felplanering gjorde att jag köpte hem golvisoleringen alldeles för tidigt, så de där balarna fick ligga uppallade utomhus, med en presenning och en plywoodskiva som skydd för regnet uppepå. Givetvis mådde de inte bra av det, de sjönk ihop och har ännu inte återfått sin ursprungliga tjocklek på 17 cm. Bjälklaget är just 17 cm, så nu fyller de här skivorna bara ca 12-16 cm och jag har att förhålla mig till det där glappet som man absolut inte ska ha när man isolerar. Det ska inte kunna rinna kall luft i några glipor… Så vad göra? Köpa mer isolering? Onödigt dyrt och svårt att få det bra eftersom det blir ojämnt. Vänta och se? Ja, nu har skivorna legat på plats i några veckor och de fluffar inte upp sig som jag hoppats. Men lösningen dök plötsligt upp i medvetandet, poff!, medan jag gjorde något helt annat. Sågspån! Sågspån användes ju jämnt som isoleringsmaterial i bjälklag förr i tiden, så det borde funka utmärkt som utfyllnad de där centimetrarna som fattas. Billig lösning också. Blev så himla glad. Tack!

Så här funkar det med många olika moment. Först läser man på som en besatt och blir illamående av alla olika lösningar och möjligheter som finns. Sedan diskuterar man med några olika personer och får hjälp att bestämma sig för något. Sedan kommer en period av tvivel, ombestämmande eller förvissning. Och så får man hem materialet och sätter igång. Oftast blir det bra, ibland mindre bra. Ibland förlitar jag mig för mycket på andras kunnande och ångrar mig lite efteråt. Ibland är det tvärtom, jag är tvärsäker på en viss lösning, blir omkullpratad efteråt inser jag att det var himla skönt att bli överbevisad så man slapp göra fel…

Ibland är det motstånd vart man än försöker ta sig fram…

Hittills tror jag inte bygget har några allvarliga brister, däremot är det fullt av mindre blundrar, krångligheter och klantlösningar. Men det kan jag leva med för i huvudsak är jag himla nöjd med hur välbyggt det blir. Och hittills har jag lyckats undvika plast nästan helt! Den enda plasten som hamnat i bygget hittills är byggtejpen som täcker skarvarna på plywoodskivorna (för att motverka drag) och tyvärr så innehäll vindpappen i taket plast. Jag trodde att man skulle få “papp” när man sa man ville ha en rulle vindpapp, men det var tydligen för länge sedan, för rullen jag fick hem var definitivt inte gjord av papp… Men den är garanterat bra på att stoppa drag…

Vindpapp. Som har ett plastlager… Syns extra tydligt där jag tejpade undan ändarna från ansiktshöjd medan jag snickrade igen hålen mellan takbjälkarna. Plasten släppte. Undrar nu i efterhand om det blir ett framtida problem…?

Intentionen är alltså att bygga så ekologiskt/hållbart som möjligt, men det är svårt att lyckas göra det ända ut i minsta detalj. Dels skulle det bli duktigt dyrt, och dels så kan jag inte riktigt överblicka alternativen, för det finns så mycket att välja mellan och allt är inte beprövat i ett längre perspektiv. Bara en sådan “enkel” sak som att sätta sig in i variationerna av plywood och huruvida limmet som används är miljövänligt eller inte… suck. Jag har helt uppenbart ett glapp mellan vision, intention och förmåga… Men på något sätt är det ok. Jag gör så gott jag kan utifrån de förutsättningar som råder.

Det är superroligt att spika fasadpanel. I några timmar. Sedan önskar man man vore klar redan igår.

Idag hoppas jag på en leverans från Storbrittanien: en kamin modell mindre, som ska passa utmärkt bra i ett litet boende 🙂 Den heter the Hobbit Stove. Gulligt!!

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.