Lärdomar, om takpapp

posted in: Hjulhuset, Ställer om | 0

Glad amatör. Eller nåja, endast amatör. Möjligen ivrig, men glad är att överdriva… Det är den ena lärdomen efter den andra, och jag måste erkänna att även om det inte får mig att skratta, så är det i alla fall himla intressant.

Idag lärde jag mig hur jag ska lägga yttertakpapp på nästa hus. Det ska vara längsgående våder istället för tvärgående, det ska vara minst 18 grader varmt, det ska vara prognos på torr väderlek i minst en vecka och jag ska ha asfaltsklister på tub istället för i hink. Dessutom ska jag ha tagit reda på vilken slags skorsten jag ska ha (och vilken eldstad), och göra skorstensgenomföringen samtidigt som jag lägger takpappen.

Men nu är det ju bara mitt andra hus jag bygger. Det första byggde jag inte riktigt själv, det var mest min dåvarande partner Stefan Lucke Lundqvist (Rikards pappa) som höll i trådarna, och verktygen, och faktapluggandet, och beslutsfattandet.. Jag var halvglad amatör då också, mycket ivrig och duktig på enskilda arbetsmoment förvisso, men framförallt fortfarande mycket ung och ansvarlös. Man är ju inte helt torr bakom öronen som 20-åring. Han fick i princip bestämma allt och ansvara för allt, det var enklast så. Jag hade ännu inte förvärvat förmågan att se i längre perspektiv än att jag vill att huset skulle vara klart igår. Och att jag absolut ville ha rosa köksväggar. (Gaaaaahhhh….)

Med det här huset jag bygger nu är det annorlunda. Jag är smärtsamt medveten om att det finns ett “sedan”. Och att detta “sedan” kommer att utformas utifrån hur jag hanterar “nu”. Det blir ytterst påtagligt när man bygger huset man ska bo i, och hela idén bygger på antagandet att man inte kommer att vara så värst rik på pengar. Taket måste vara tätt, ja allt måste vara tätt. Jag vill absolut inte få problem om några år för att det krupit in fukt som skapar röta någonstans.

Idag var jag således uppe på taket igen för att värma vådernas klisterremsor lite till, eftersom regnet avbröt mig igår. Och tjena vad det behövdes! Fem våder kunde jag helt lätt bara dra loss från varandra, de hade inte klibbat ihop sig över huvudtaget. Och givetvis hade regnet letat sig in emellan. Dessutom hade våderna krullat upp sig i ändarna så vatten hade krupit in även där.

Det blev precis lika kladdigt den här gången, händerna var helt svarta innan det var klart. Men nu jäklar ska det vara tätt. I alla fall tills jag sätter in en eldstad i huset och måste göra hål i taket för skorstenen… Om jag inte väljer ett dra den genom väggen föstås…? Hm…. Alla dessa val…

Bonus idag: Vi åkte och hjälpte Pia Gustafsson att med domkraft och hejåhå räta upp sitt tiny house hos Hillevi där hon ska långtidsparkera. Det var roligt, jag blev så inspirerad. Hennes hus är precis som mitt, en storlek mindre bara, men mycket snarlikt hur mitt kommer att se ut. Jag passade på att krypa runt överallt och ta bilder av byggtekniska lösningar, som värsta byggspionen 🙂

Imorgon är det takplåtsjobb som väntar!

När ska jag lära mig använda arbetshandskar….
Jag lärde mig också att man bör spika längre in mot klisterremsans mitt. När regnvatten hade krupit in så la det sig runt spikskallarna… Jag fick smälta ihop klisterremsan supernoga så det inte ska kunna hända igen….
Detta visade sig vara bästa verktyget att klämma fast kanterna med. Sedan smetade jag ut asfaltsklistret med ömsom en trasa, ömsom mina fingrar. Det blev inte snyggt, men det blev tätt.
Så här krullade ändarna upp sig innan jag värmde/smälte/tryckte/klämde dem på plats.
Förhoppningsvis för all evig framtid …
När det regnade (för det gjorde det så klart idag med) så pysslade jag vidare med isolering av hjulhusen.
Fråga mig inte varför mitt tak har krökta linjer. Det har nog något att göra med att vi glömde mäta korsdiagonalen eller vad det nu kan heta. Hur som helst har vi glömt mäta lite här och var.
Kan ju alltid skylla på regnovädren som avbrutit oss i all oändlighet…
Blev lite full i skratt när jag såg detta. Mitt hus blir alltså inte exakt rakt, exakt i vinkel. Det är lite hejohå, personlig touch kan man säga! Professionella snickare skulle nog himla en del med ögonen om de såg mig i farten. Men jag tycker jag är osedvanlig skicklig med tanke på bildningsnivån… 🙂
I anständighetens namn måste jag ju poängtera att Michael faktiskt kan en hel del. Han är visserligen inte professionell snickare men erfaren, rätt händig och tänker bra. Utan hans insats hade jag fortfarande suttit och stirrat på underredet. De dagar han är med och jobbar på mitt hus får jag mycket mer gjort än dagarna jag jobbar själv. Det är ovärderligt.
Pias tiny house. Lite mer tiny än mitt, tror hennes är 6 meter långt, mitt är 8 meter. Men bredden blir samma, 3 m.
Undersidan på Pias tiny house 🙂
Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmail

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.