Gryningsklipp

posted in: Tystnaden | 0

06:21

Katten sitter på köksbordet intill datorn, en decimeter från min vänstra hand. Hon spinner och stirrar på mig. Ute börjar det ljusna lite försiktigt, gryningen studsar mot grannfönstren, skapar gråa ljustavlor på fasaderna. Härinne lyser datorskärmen upp mig och katten. Två levande ljus bildar förnimmelsen av en upplyst katt, för ljusen står bakom katten så att jag ser ljusauran runt henne, men inte själva ljusen. Köksklockan tickar, kylskåpet surrar. Nosandning hörs under bordet, det är hunden som lagt sig i korgen och somnat om. Mina nyinköpta raggsockar ger också ljud ifrån sig, varje gång jag flyttar en fot. Tangenterna klickar mjukt fram skrivrytmen, jag föreställer mig det är ett tryggt ljud att lyssna på om man hade legat i halvslummer intill. Det susar lite i de vattenburna elementen. Ett ljud till framträder: vattenpannans surr som hörs genom ventilationskanalen.

Nu har katten flyttat på sig, hon tittar ut. Ljuslågorna avslöjar en lätt rörelse i luftrummet, kanske orsakad av vår gemensamma andning. Jag leker med tanken att andningen bestod av ljus – vilka vackra mönster skulle jag inte se i rummet då… Virvlar av pulserande luftströmmar som böljar fram och åter, i en aldrig sinande rytm.

Jag lutar huvudet bakåt, mot stolsryggen, och suckar djupt. I taket pulserar en perfekt skuggcirkel, resultatet av samspelet mellan vår andning, ljuslågorna och kökslampan. Den liksom dansar där uppe i taket. Fast i fysiska lagar, men ändå helt fri och fullständigt förgänglig. Plötsligt är morgonen magisk. Och katten förflyttar sig, helt ljudlöst, sätter sig intill min vänstra hand igen. På min mobil, som jag just tagit bilderna med.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.