Nähä nä…

Jaha hörni. Nä. Det går sådär…

Att ha börjat arbeta på halvtid är verkligen jättekul, men det blir liksom inget över till resten. Inte till mitt övriga liv.

Missförstå inte, jag älskar mitt arbete. Det är givande, utmanande, peppande, självförverkligande. Jag känner mig behövd, värdefull, uppskattad, respekterad och kunnig. Äntligen! Efter alla år av sjukskrivning och utmattning – det är en ren lisa för själen på så många olika plan. Jag är så djupt tacksam över att ha kommit ”tillbaka” såpass att jag kan fungera på mitt arbete, i mitt yrke. Älskar det verkligen!!

Men det är ganska knäckande att det inte blir något över till privat-Kim. Privat-Kim har återgått till zombie-mode igen. Inget är kul, inget är roligt, inget kittlar, lockar eller inspirerar. Jag sover, äter och promenerar med Tess. Har jag tur finns det lite kraft över att greja lite med båten nu när Jan hjälper mig med Munin. Men den ansträngningen sker på ren viljestyrka och inte på lust, fastän jag längtar efter båtrustarlusten så jag går sönder…. Och längtar efter havet, efter båtturer, efter tång, segling, dykning och allt annat som hör västkusten till….

Ursäkta klagosången, men just precis så här är det, just nu.

Håll tummarna för att jag ska vänja mig vid halvtidsarbetsbörda – och ändå orka njuta av livet i övrigt.

Det är min enda önskan just nu. Utöver att alla mina nära och kära ska ha hälsan och må bra <3

Kram på er.

(Jag har köpt en ”fidget spinner”. Det är mycket tillfredsställande! Har redan snurrat i timmar… Även katten Flisan tycker om att peta på den med tassen, så att den snurrar några varv 🙂 ….)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.