Ny motivation, ingen energi. 

posted in: Båtliv, Utmattningssyndrom | 0

Nu har jag äntligen nått ett av mina huvudmål denna sommar: att segla Munin. 

   
 Vädret blev soligt och vindstilla. Hjärnan klarade av att planera arbetsgången. Ena dagen fick vi upp masten, nästa dag klurade jag ut hur man skulle spänna seglen på plats. Det var en hel del småfix, justeringar och småkrångel. Det ingår väl liksom. Men när jag provhissat seglen och såg att det såg helt ok ut, så kastade vi oss ut på en spontantur. Det blåste knappt alls. Kaffekorg och glädjefnatt. Sakta och ståtligt gled Munin söderut med den lätta brisen. Vi hittade på att vi nog skulle passa på och runda Musö. 

 

En svans av tång i propellern…   
  Roder, fockskot, storskot. Innan jag kom på den ljusa idén att haka fast runt akteröglorna. Och innan blåsten ökat…


Så kul med gaffelrigg! Glad och tacksam också att vännen Falk fixade en gedigen reparation av klon som ju gick sönder första gången vi provhissade gaffeln på gamla masten ?
Och plötsligt bet vinden ilsket och kallt, rakt framifrån, ökade i styrka, och båten ville inte alls kryssa (för lite barlast i fören), så med fladdrande segel fick vi gå för motor mot vinden en lång sträcka. Och som det fladdrade…. Vilket oväsen! Smattrande segelduk och piskande linor. Hela masten vibrerade. Tess gömde sig. Jag sneglade spänt på staget, vanten, alla fästen. Skulle den färska riggen hålla för detta skakiga elddop?

 
Slör sista biten. Skönt!

 
Tess är numera van ?? 
När vi kom till farleden vid Måkholmen föll vi av och stängde av motorn igen. Lugnet spred sig. Men vinden var kraftig, det lutade duktigt, och våra händer fick utstå hårda tag. Några skotpunkter –  knapar eller liknande, har inte Munin fått ännu nämligen. Storskotet fick hakas runt förtöjningsöglorna i aktern. Fockskotet bestod av en alldeles för tunn lina som jag virat tre varv runt näven. Aj. 

Men oj så härligt att segla! Och allt höll ???. 

Det var blåskallt och räddspännande och nytteuforiskt på samma gång. När vi väl rundat ön och lagt till igen darrade mina ben av anspänningen. 

   Här satt jag i några timmar och njöt. Tittade, funderade, antecknade, vilade. En lång lista blev det. Allt som behöver införskaffas. 
Testade att beslå seglen på olika vis. Fastnade för den här varianten till slut. Inte så snyggt hopvikt kanske … 

 Idag puttrade jag och Tess hem Munin till hemmahamnen, drömmandes om hur båten kommer se ut när allt är klart. Jag har beställt hem snygga träblock, tågvirke och annat smått och gott som fattas. Jag ser  hemskt mycket fram emot att pilla med detaljerna. Och grubbla över vad som ska göras härnäst, och i vilken ordning. Men först vila. Vila och vila. Och vila lite till. 

Jävla utmattning. Jag som vill så mycket. 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.